FLAB TO FAB

HÄR är receptet på köttfärs- och champinjongratängen jag ätit senaste dagarna.
Jag har dock inga extra smörklickar i eftersom jag inte tycker det behövs med tanke på all ost.

Sara frågade mig om hur det kommer sig att jag har delmål som 83 kg och inte 90-85-80 osv. Just nu har jag egentligen 5 delmål kvar innan jag känner mig färdig.

84 kg: För då är jag bara överviktig på BMI-skalan, inte fet (alltså BMI >30)
83 kg: För det vägde jag när jag slutade högstadiet.
79 kg: För då väger jag under 80.
75 kg: För att jag tror min trivselvikt ligger där i krokarna.
och eventuellt:
70 kg: För att jag är normalviktig enligt BMI.

Sen tror jag att risken är stor att jag kommer stå och stampa på 75 kg. Känner på mig att min trivselvikt ligger lite över normalt BMI eftersom jag alltid varit stor. Till och med som liten, trots att jag spelade fotboll och var väldigt aktiv, var jag lite större än alla andra. Inte tjock, men lite mer satt helt enkelt. Så jag kanske aldrig kommer ner till 70, även om det är mitt s.k. "slutmål".

Nähä, nu är det dags för middag. Helt slut efter en isig/grusig/varm/kall/fantastisk promenad på nära två timmar.

Nu har jag inte behövt gå på muggen på så länge så då passar jag på att ta mig en solskenspromenad. Hört att det snöar i norra Stockholm så det är bara att passa på att ta sig ut medan det fortfarande är klart här i södra delen.

Packat iPod:en med tre nya ljudböcker av Stephen King. Förra gången jag var ute och gick (nån gång i höstas) lyssnade jag på Stephen Kings Maratonmarchen och den kanske inte är att rekommendera om man ska vara ute och gå. Blev lite nojig efter ett tag och höll ögonen öppna för eventuella militärfordon.

Men idag blir det nog Salem's Lot.

(En halvtimme senare)

Nä, jag ångrade mig. Jag har verkligen längtat efter att lyssna om på Stehen Frys inläsning av Harry Potter-böckerna, så jag kör på det istället. Det finns nog ingenting som är så mysigt som att lyssna på Stephen Fry. Det kan jag göra hur länge som helst. Och hur nördigt det än är så älskar jag Harry Potter-böckerna.


<3 Stephen Fry

Igår upptäckte jag att jag når runt min handled med tummen och långfingret utan problem. Alltid nått runt men fått kämpa för det. No more.

Gått ner lite under natten. Tror anledningen att jag har studsat upp lite senaste veckan är att jag ätit lite för lite (har varit kajko i magen som sagt). Men så snart jag äter ordentligt och inte går hungrig så går jag ner lite igen. Så nu ligger jag under det där förbannade 88 kg-strecket igen. Ska se till att äta bra hemma hos mamma i helgen så jag inte går över det igen. Skulle vara skönt att lämna den här vikten bakom sig.

Nästa delmål är väl 83 kg. Det är ett tag kvar dit, men fan vad härligt det ska bli när jag kommer dit. 83 kg. Det vägde jag senast sommaren 2000.

Igår när jag tog ett bad upptäckte jag också att det inte var lika jobbigt att krångla sig ned i badkaret. Jag badar kanske två-tre ggr/år och antar att jag senast badade nån gång i somras (dvs +10-15 kg).

Så jäkla skönt när man märker av att man blir mindre.

Karin frågar:
hur vet du hur mkt du ska äta? följer du nån särskild instruktion

Njae, jag har ju vissa riktlinjer jag försöker följa. Att livsmedel jag äter inte ska innehålla mer än 5 kolhydrater per 100 gr till exempel. Dessutom försöker jag i så stor mån jag orkar att beräkna hur mycket protein jag äter om dagarna. Man ska äta minst 1gr protein per kilo där man anser sig vara normalviktig. Så jag ska alltså äta ca 70gr protein/dag.

Igår till exempel åt jag ca 1800 kcal (brukar äta runt 2200 kcal annars) och 76gr protein, fördelningen såg ut såhär:



Oftast blir protein/fettfördelningen lite annorlunda (ligger i normalfall runt 70% fett och 25% protein).
Men jag är inte speciellt strikt. Använder faktiskt inte minmat.net förutom nån enstaka gång om jag undrar över ett livsmedel. Det är ett jättebra verktyg men jag pallar inte. Vill göra det lätt för mig.

I övrigt gäller följande: Jag ska äta när jag är hungrig och sluta äta i tid, jag äter skäliga portioner med tanke på att maten är så energität, jag försöker dricka mycket vatten om dagarna och jag äter nästan aldrig mellanmål.

Ibland gör jag ju också snedsteg, men då är det planerat och jag hamnar på banan igen direkt dagen efter. Så länge jag inte får ångest över att jag ätit något jag inte får och börjar frossa så är det inga problem.

Erica hade en liten fråga som jag kände att jag ville ta upp här, kanske fler som undrar?

men jag funderade på en sak.. det känns som att du äter väldigt lite mat, varje dag? äter du inga mellanmål? 2-3 mål om dagen känns väldigt sällan och för lite, med tanke på hur långa dagar du verkar ha? vet att LCHF inte förespråkar frukt, men lite frukt är ju ändå bra för sinnet.. fast du skriver kanske bara ut dina fasta mål varje gång?

Näpp, jag äter inga mellanmål. Optimalt sett skulle jag vilja kunna äta när jag är hungrig och inte på fasta tider, men under vardagarna äter jag frukost kl.7, lunch 11:45 och middag runt kl.18-20. Vilket medför att jag får modifiera frukosten lite för att bli hungrig lagom till lunch. Men min lunch står jag mig gott och väl på till middagen (nästan jämt).

Det kanske ser ut som att jag äter lite? Det har jag inte tänkt på. Tre mål om dagen. Visserligen är portionerna väldigt små om man jämför med hur jag åt tidigare. Men å andra sidan är maten så pass energität så man blir mätt på bra mycket mindre än tidigare (och på ett annat sätt). Plus att jag åt sjukt stora portioner tidigare.

En sak jag kom att tänka på nu är att jag borde lägga in en hel extrarad varje dag där det står "XXgr smör", för jag äter rätt mycket smör. Säkert uppemot en 350gr i veckan. Steker i rejält med smör, "gömmer" smör i omeletter o.s.v. Äter jag för lite fett stannar viktnedgången upp och jag blir hungrigare. Samma sak gäller frukt. Fruktsockret är, precis som vanligt socker, kolhydrater. Som gör att jag binder vatten och blir hungrigare. Det där tyckte jag att jag kände av innan jag började äta LCHF också. Åt jag ett äpple var jag glupande hungrig bara en kvart efter. Så därför äter jag inte frukt.

OBSERVERA att jag tänker smyga in kolhydrater när jag hamnat på en vikt jag trivs med. Då kommer jag lägga till lite långsamma kolhydrater i form av rotsaker och sånt, och kanske en och annan frukt när andan faller på. Men i nuläget trivs inte min kropp med socker alls. Vilket inte gör så mycket för min del, jag äter faktiskt hellre en burk makrill eller en näve saltade mandlar till mellis än en apelsin (de gånger jag ändå äter mellanmål, vilket inte händer så ofta). Jag har alltid varit en "det ska vara riktig mat"-tjej. :-)


Jag var döhet under mina fruktätar-tonår runt 2002 (88 kg).

En annan kul grej jag kommit underfund med under mina senaste månader: HERREGUD vad paprika är sött! Lagade tonfiskgryta häromsistens och tog en paprikastav medan jag skar upp den och mina smaklökar fick sig en chock. Tidigare uppfattade jag t.ex. 90% choklad som otroligt bitter, nu är det verkligen godis. Skumt, hur det funkar.

Ja ja. Låååångt svar. Var lite i skrivartagen. Lika bra att passa på medan jag har ångan oppe.

Eftersom jag är ett rikspucko klippte jag undercut i början av sommaren för att jag kunde (inget jobb, inget behov att se seriös ut etc). Nu har det vuxit ut så pass att jag har jämnlångt hår i alla fall men det är ju fortfarande jättekort. Jag vill bara att håret ska chockväxa så jag kan se såhär fräsch ut till hösten (minus näsringen, den kommer inte tillbaka, den satt där i 9 år och det får räcka).



Här är väl hösten 2008. Vägde väl 92 kg. Fatta att jag håller reda på hur mycket jag har vägt under senaste typ... 10 åren. September 2007 säger du? 91 kg säger jag då. Juni 2000? Då var det 83 kg. Juli 2002? 88 kg. Och så toppnoteringen i april 2009 då, närmare 104 pannor. And so on.

Är inte det lite skevt? Speciellt med tanke på att jag jojobantat mig igenom alla åren.

Nu har jag i alla fall fått det svart på vitt att det INTE funkar att gå ner i vikt med LCHF genom att äta mindre. Vågen plussade några hekton nu på morgonen. What the...? Och jag som har vägdag imorgon. Typiskt...

Apropå ingenting så är jag helvetiskt trött på att frysa. Sitter och frossar vår- och sommarkort och hoppas att kommande månaderna bara ska svischa förbi. Tanken att man någonsin kommer kunna kippa runt i tygskor känns ganska främmande när man kollar ut genom fönstret just nu. Damn you snow!









Men det är väl bara att härda ut. Våren kommer väl tids nog. Och då ska jag shoppa nya vårkläder eftersom mina gamla förhoppningsvis kommer sitta som tält.

Käkade lunch för två timmar sen. Kräktes upp störra delen en timme senare. Mådde inte direkt illa utan det bara kom upp. Är inte gravid (100% säker) men börjar fundera på vad det kan bero på. Känner mig halvkass överlag. Har förkylningsblåsor i munnen och det kliar i halsen. Håller jag på att bli sjuk? God NO! Jag måste ju få ihop mina timmar på jobbet, har inte tid med att vara sjuk.

Så nu sitter jag och funderar på vad man kan äta som är snällt för magen. Som jag har hemma. Redan där är alternativen smärtsamt begränsade. Grädde? Bacon? Ägg? Fläskkarré? Ni hör ju. Har ingen yoghurt hemma eller nåt sånt.

Kokta ägg mosade med smör? Det måste ju vara relativt snällt mot magen ändå. Eller? Nån som vet?

-Update-

Men det är ju klart, att jag inte tänkt på det själv! Tack knuckledust för påminnelsen!
För er som är lite frågande till vad jag snackar om refererar jag till världens bästa dryck.

Nu ska jag rota fram mixern.

Vetefan om jag ska ha med matbilder i bloggen egentligen. 99% av det jag lagar ser inte speciellt gott ut, följer inga recept och blir aldrig bra på bild. Ser mer ut som måltider som redan blivit uppätna en gång, om ni förstår vad jag menar. Vet inte riktigt om det skulle ändra på sig bara för att jag tjackar en ny kamera heller. Eller blir man automatiskt bättre på uppläggning och presentation då? Höhö.



Håller man inte mobilen helt stilla blir det även blurrigt och grusigt, som synes.



Det här var f.ö. gårdagens outfit. Nej, jag lovar att jag inte ska börja med "Dagens outfit"-inlägg. Om inte annat för att jag inte har tillräckligt mycket kläder för att jag skulle kunna hålla på mer än en vecka i sträck. Men jag ville i alla fall visa mina "smaljeans" (i strlk 44...). Det bästa med dom är att de har resår längst ner så jag behöver inte vika upp dom. Men självfallet fick jag inte med det på kort. Men jag diggar posen jag kör med. Jag kallar den "frusen och kissnödig".

Kanske ska skita i att köpa kamera helt och håller i och för sig, har väl redan demonstrerat att mina photo skillz inte direkt är något att skryta med.

Klart jag talar om melodifestivalen. Alltså, jag vet ju att kvalitén på bidragen är... ska vi säga... svajiga, minst sagt. Det har dom alltid varit. Men i år vet jag inte vad som har hänt. Andra chansen var ju ett skämt, jag hoppades på fel låtar precis hela tiden. Och vi satt i soffan och garvade när Pernilla Wahlgren sjöng och sa "Haha, troligt att hon går vidare". Och så gör hon det. Jag är mållös! Värdelös låt och värdelös artist.

Ja ja. Ett inlägg som är helt off topic. Men jag blir ju så ferbannad.

I övrigt var kvällen trevlig. :-)

Eftersom mitt läsarantal till min oförställda (:-D) glädje ökar lite hela tiden har jag en lite fråga till er:

Vad vill ni läsa om egentligen?
Är det något jag skriver för lite om?
Eller för mycket?
Saknar ni bilder på mat?
Eller tycker ni jag skriver för mycket om saker som inte har med LCHF att göra?
Dåligt med uppdateringar?

Blir så nyfiken på vad ni tycker nu när ni (enligt mina mått mätt) börjar bli en redig skara.

Visst, det är inte min vägdag idag (det är ju på tisdagar) men jag väger mig ju som sagt varje dag. Igår hade jag tråkigt OH så tråkigt, så då passade jag på att fredagssnacksa. JA, precis. Just det där beteendet som jag lovordade mig själv över för att jag kommit bort ifrån för nån dag sen. Bra där...

Igår kväll käkade jag chokladmousse m bär och ett gäng salta mandlar och paranötter. Så jag blev ju inte direkt förvånad när vikten studsat upp från 87,6 kg till 88,3 kg över natten. NO, över 88 igen! Och nu har jag ju ingen PMS att skylla på heller. Vattenvikt förvisso, men ändå... Sen var ju inte tonfiskgrytan till lunch helt kolhydratsfri heller (lök och paprika, sambon fick bestämma vad som skulle vara i den).

Men nu är det slut på dumheterna. Nu är det ju absolut ingen katastrof med nötter och hemgjord mousse på 90% choklad, men det är lika bra att dra i bromsen direkt. Ingen småätande om jag inte är hungrig. Inga sötsaker som jag egentligen inte är sugen på. Bort med onödiga kollisar i maten. Med tanke på hur min viktnedgång ser ut vet jag inte om jag kommer hinna ner till 80 kg i juni. Men jag vill ju försöka i alla fall. Då är det dags att sluta fälla krokben för mig själv.

Det betyder iofs -8 kg på tre månader. Vilket i sin tur betyder att det måste gå bra mycket snabbare än det gör nu. Hm. Det är inget självändamål i sig men... jag vill ju. I juli åker jag och jobbar på Hultsfredsfestivalen för sista gången (tror jag, blir mitt 12:e år på raken) och då vill jag ha gått ner en del. Det fungerar lite som en klassfest. När man vill gå ner i vikt inför att återse sina gamla vänner. Man vill visa sig från sin bästa sida. Nere i Hultsfred träffar jag samma folk år ut och år in och jag tycker det skulle kännas strålande att komma dit i år nästan 20 kg lättare än förra året.



Hultsfred 2006. Året då jag hade undercut och en polare försökte göra pandafrisyr på mig. Mindre lyckat. Redan här vägde jag väl 95-97 kg har jag för mig.

Ja ja. Nu ska jag sluta morgonbabbla och ta itu med viktigare saker. Till exempel plocka äpplen i mitt favoritspel Animal Crossing, dricka lite kaffe och kanske till och med ta en dusch.

Något jag tänkt på mycket senaste dagarna är hur jag själv ser på mat. För bara några månader sen var mat bra till en massa saker. Dämpa ångest, bota ensamhet och ren och skär sysselsättning om jag hade tråkigt. Men nu senaste veckorna har det gått upp för mig mer och mer att min syn på mat förändrats ganska drastiskt. Nu är mat först och främst energi. Påfyllning. Att det är gott är bara en bonus.

Mycket tror jag har att göra med hur min mättnadskänsla har förändrats. Nu är jag egentligen aldrig vrålhungrig eller proppmätt. Snarare hungrig och ohungrig. Aldrig mätt-mätt. Det är en känsla som är svår att förklara. Jag slutar äta när jag är nöjd, inte när jag är regelrätt mätt. För mig har mätt alltid betytt att jag inte skulle kunna få ner en enda liten bit till. Nu har ordet mätt ändrat innebörd till att betyda att man känner sig påfylld och att man laddat batterierna.

Nu sitter jag bara och babblar. Vet inte ens vad jag ville ha sagt. Mer en liten påminnelse till mig själv att det inte bara är på viktfronten jag kommit långt utan även i psyket.

Alltså, seriöst. Företag som utger sig för att bara använda naturliga ingredienser etc, don't trust 'em. Jag är inte skitbra på att läsa innehållsengelska (ja, det är ett ord) men ni fattar säkert vad jag menar ändå. Hittade det här på KiF forum och blev lite illamående. Den här skiten ska jag ALDRIG ge mitt (framtida) barn.

Nu ska jag lägga ner för idag förresten. 5 inlägg på en enda dag. Vem tror jag att jag är egentligen? Det räcker väl med 1-2. Jebus.

Danonino Strawberry

Nutritional Information

---

Ingredients

Skim milk, sugar, cream, modified milk ingredients, corn starch, fructose, natural flavours, strawberry puree, refined fish oil (bonito, gelatin, sodium polyphosphate, sodium ascorbate, soybean oil, tocopherols, transglutaminase), calcium citrate, modified corn starch, gelatin, natural colours, malic acid, potassium sorbate, active bacterial cultures, vitamin D, sodium citrate. Made with vitamin D fortified skim milk. Contains fish and soybean oil.

Tänker att det inte känns som jag viker ut mig fullt lika mycket om jag lägger in en liiiten liiten bild. Om ni nu undrar över bildens storlek (dessutom ser man inte mina orakade armhålor). :-P



Det här är i alla fall mina lökar vid dagens datum. Eftersom ett av målen med att gå ner i vikt till normalt BMI är att göra en bröstförminskning kan jag nu glatt berätta att det kanske inte behövs. Förhoppningsvis. Bröna blir också mindre. Jag kan ju ha en vanlig bygel-BH nu for crying out loud! Hoppas verkligen att dom fortsätter att försvinna i takt med att jag blir mindre.

Är det några av er som har någon erfarenhet av det här med bröst och viktminskning? Hur brukar det bli? Jag ska ju ner ca 15 kg till, vill inte släpa runt på dom här förbannade tingestena då.

Jag tänkte egentligen hålla ett tårdrypande tal om hur jag inte skulle varit där jag var idag om det inte var för min familj, mina vänner och mina kära katter. Sen kom jag på att det inte är ett Oscars-tal jag tänkte skriva utan bara ett blogginlägg.

Vill i alla fall tacka för alla de fina kommentarerna jag fått senaste dygnet!
(joråsåatte, det lönade sig att fiska lite).


Bjuder på ett *host* bländvitt leende och en antydan till nyckelben dagen till ära!

It's oh so still.

Nästan 50 besökare idag (hej och välkomna, kul att ni tittar förbi!) men vart är alla kommentarerna? Vad hände med alla ryggdunkningar och Good for you! tillmälena? Var är delmålstårtan, ballongerna och serpentinerna? Var är den gigantiska tårtan med den manliga strippan i?

Nä. Jag kanske överdriver liiite. Men det var väldigt vad tysta ni är. :-)

Satt i lunchrummet och käkade min medhavda lunch medan min kollega drack nutrilett.

- Nu ska jag nutriletta några veckor sen ska jag börja med tallriksmodellen.

Jag lägger mig aldrig i utan pratade om något annat. Tio minuter senare tar hon på sig jackan eftersom hon ska ner i centrum.

- Måste ju köpa en liten chokladbit annars orkar jag inte med resten av dagen.

Jag sa ingenting. Först bantningsdryck till lunch och sen godis på eftermiddagen. Kroppen lär ju bli helt förtvivlad. Men jag hatar ju själv när folk ska försöka pracka på andra deras sätt som är det "rätta" så jag lät det bero. Man vill ju bara lyfta fram alternativet LCHF och förklara hur bra det är men vill ju inte känna sig som en tjatmoster heller.

Ja ja. När det inte funkar (för hundrade gången) börjar man ju själv söka efter nya vägar, det var ju så jag ramlade in på LCHF. Får hoppas hon gör det också i sinom tid.

(Klicka för större)

Nu har jag slängt iväg min beställning på hm.se, skulle den där kjolen ta slut skulle jag gråta blod. Så nu får jag hem lite vårfeeling om några dagar. Härligt. Är inte riktigt säker på mina mått längre bara, men jag lär ju fortfarande dra XL i kjolar och byxor i alla fall.