FLAB TO FAB

NU är det mars. Nu är det dags!

fatcombat.blogg.se

Måste skriva av mig lite. Inte för jag har något nytt att säga egentligen (vilket inte spelar så stor roll, jag skriver ju för mig själv, speciellt nu när jag halvt om halvt dödförklarat bloggen).

Jag har inte gått upp något i vikt sen nyår. Antagligen för att jag gick upp så hutlöst mycket under november-december. Däremot har jag blivit saggigare. Fläsket verkligen hänger på kroppen som stora påsar. Precis så känns det och ser det ut. Bröna hänger (vilket de ju alltid gör, men mer än vanligt), magen hänger, bilringarna på ryggen hänger. Allt som allt ser min kropp väldigt väldigt ledsen ut. Utom min extraröv som bara putar ut.

Jag glömmer alltid bort att fettet sätter sig på de mest underliga ställena när jag blir fet. Precis ovanför röven får jag en extraröv. Vilket gör att inga byxor passar och det ser ut som jag svankar som fan vad jag än har för kläder på mig. Illa. Fast inga kläder passar ju längre. Inte ens de i rätt storlek (har en arsenal i stlk 40-48, man har ju jojobantat sig igenom hela sitt vuxna liv).

Har inte varit riktigt frisk på länge heller. Eftersom jag äter kasst drar jag självklart paralleller. Sover bättre nu än för några veckor sen, vilket i alla fall brukar vara ett tecken på att det går åt rätt håll. Inte haft ångest på några veckor trots att jag borde vara mitt upp i en hejdundrande PMS-vecka. Så nog går det åt rätt håll alltid. Tack solen!

Någon Beach 2011 är det inte tal om, men nu börjar jag i alla fall känna att krafterna kommer tillbaka sakta men säkert.

Något som jag märkt är att det inte bara är en del av mig som förfaller när det barkar åt helvete. Exempel:
-När jag går upp en massa i vikt slutar jag helt bry mig om hur jag ser ut.
-När jag slutar bry mig om hur jag ser ut orkar jag inte duscha lika ofta.
-När jag inte orkar duscha lika ofta orkar jag heller inte tvätta lika ofta.
-När jag inte orkar tvätta orkar jag heller inte diska.
-När jag inte orkar diska orkar jag inte laga mat.
-När jag inte orkar laga mat äter jag snabbmat.
-När jag äter snabbmat blir jag ännu tjockare och slutar bry mig ännu mer.
-När lägenheten ser ut som skit vill jag inte bjuda hem folk.
-När jag ser ut som skit vill jag inte bli hembjuden till folk.

Och hjulen på bussen etc.

Kontentan av det hela är att jag är ett tjockt, stinkande människoberg som sitter i en lägenhet som skulle kunna misstas för ett crackhouse.

Men idag fick jag, för första gången på länge, lust att städa. It's on!

Snart har den här extremtröttman försvunnit. Snart är det vår. Snart orkar jag ta tag i allt igen.

Men i år har jag faktiskt hållt jobbet flytande eftersom jag har det bästa jobbet någonsin. Och det ser jag som en seger så stor som någon.

Beräknar att latmasken flyttar ut i början av mars. Då kan jag börja leva igen.

När jag var 22-23 år vägde jag 92 kg (4 kg mindre än idag) och anmälde mig till "Du är vad du äter" eftersom jag tänkte "ja, det kan ju inte bli värre". Lyckligtvis kom jag inte med, skulle nog skämts en del över det nu.

När jag satt på bussen idag på väg hem från jobbet ringde det ett nummer jag inte kände igen, så jag svarade och då var det från Titan television. De sparar tydligen ansökningar om de ska göra fler säsonger, vilket de alltså ska. Men nu ska det gå på TV4. Oh well. Fick smått panik över att hon ens ringde så jag hasplade ur mig "Jag förstår vart du vill komma men... det behövs inte längre. Alls. Men tack ändå!" varpå hon gratulerade mig till att jag tagit tag i det själv, att jag var så bra som inte behövde hjälp och så sa hon "Ja, de flesta jag har ringt har fortfarande suttit i samma situation som tidigare, vad kul att du klarat dig själv!! Grattis!". Tack tack sa jag, sen la jag på. Och började grina.

Jag skiter i det här nu. Får försöka finna mig i att vara fet. Vem försöker jag lura? Jag kommer aldrig bli normalviktig. Orkar inte ens försöka längre, jag är ju helt jävla värdelös på allt som har med självdiciplin att göra.

Lägger den här bloggen på is. Har inte riktigt hjärta att radera den om det nu skulle vara så att det här är en vintersvacka. Men ni behöver inte kika in varje dag, det kommer inte finnas några uppdateringar.

Ja, nu har det ju varit 2011 i snart två dagar, men jag har inte suttit vid datorn alls så jag passar på att säga gott nytt år nu istället.

Jag gillar årsskiften. Precis som jag gillar våren och hösten. De känns alltid som en chans att försöka igen, right the wrongs. Så även detta nyår.

Mina nyårslöften är tre.
1) Ät LCHF under 2011, inget fusk.
2) Drick bara rödvin och drick med måtta.
3) Få det mer organiserat hemma (och få med sambon på tåget).

Låter kanske lite väl strikt med "inget fusk", men jag kan inte ha en kolhydratsdag i månaden för då är det kört. Det är verkligen allt eller inget för min del. Och förra året gick det ju som en dans tills jag började "unna mig" det ena och andra. Att bara dricka rödvin känns bra. Jag dricker iofs ganska sällan som det är nu, men när jag väl går ut är det öl jag dricker för mycket av. Aldrig blivit skitfull på rödvin. Dessutom är rödvin OK ur LCHF-synpunkt. Den tredje punkten handlar mer om stresshantering än något annat. När jag mår dåligt städar jag inte hemma och om jag inte städar hemma mår jag dåligt av att bo i ett råtthål. Moment 22. Så from now on är det städschema som gäller.

Det var mina nyårslöften. Ser fram emot resten av 2011. 2010 började fantastiskt bra men sen gick det utför. Nu ska jag se till att 2011 (i den mån jag kan påverka) blir ett riktigt bra år.

Här har ni 96 missnöjda kilo halvfinne.



Jag kan inte riktigt greppa att jag väger så inihelvete mycket heller. Fast jag varit ordentligt fet sen jag var 18. Jag blir alltid lika förvånad när jag ser mig själv på kort. "Jaha, är jag verkligen sådär tjock?". Fotades för ID-bricka på jobbet häromdagen. Fick se kortet i digitalkameran och hörde mig säga "Jamen, det där vart ju bra" fast jag egentligen ville börja grina. Fotbollsfeja deluxe. Helt klotrund med små grisögon.

Nää. Nu är det snart slut på det här året också. Kanske dags att hålla ett nyårslöfte för en gångs skull? Mina tankar går typ såhär: Inget socker, inget mjöl, ingen alkohol. Det sistnämnda är nog enklast att hålla eftersom jag dricker så sällan i nuläget ändå. Säger jag nu ja, men så blir det sommar... ja, vi får se. Inget socker, inget mjöl. Det är där skon klämmer som värst. Ratar jag socker och mjöl är väl hälften vunnet.

Mmm, vi får se. Jag har nån vecka kvar att slipa på nyårslöftena.

I övrigt ser det väl hyfsat bra ut. Jobbet går jättebra (fast vi har VÄLDIGT mycket att göra just nu) och med maten går det okej. Orkar inte riktigt vara benhård så det har blivit en hel del mjölk till kaffet och en lussebulle med tillhörande glögg i söndags. Oh well. Med tanke på hur senaste veckorna sett ut är det väl ett under att jag aldrig kom över 100-strecket, man får vara glad för det lilla.

Inte hetsätit på 10 dagar eller nåt sånt och det är ju också skönt. Varken kroppen, psyket eller plånboken pallar matorgier. Kontoret svämmar över av chokladaskar, korgar med 5 kilo godis och pepparkakor. Men jag har inte varit sugen. Kanske var bra att ha en hetsätningsperiod ändå, har verkligen fått avsmak för allt var godis heter.

Nej. Nu känner jag att jag bara rabblar på fast jag egentligen inte har något att säga. Jag bara ältar och ältar samma saker jämt. "Nu äter jag bra, oj vad jag är duktig" och "Nu äter jag dåligt, vi ses om en månad och då har jag gått upp 8 kg".

Oh well. Förr eller senare måste väl den däringa självdiciplinen ha infunnit sig. Happy days. Tills vidare får jag gå runt och klaga över att jag har dålig karaktär.

Fantastiskt att jag fortfarande har så pass många besökare ändå, med tanke på vilken värdelös smal-blogg det här är, blir ju bara tjockare och tjockare. Ni kan tipsa för era alldeles för smala vänner om den här bloggen. Följer de mitt exempel kommer de ju inte ha några som helst problem med att fetta på sig lite.

Nä. Middag, TV sen sömn. Over and out.

Glömt bort att uppdatera. Haft fullt upp. Förra måndagen vägde jag som bekant 99,3 kg. Igår vägde jag 95,6. -3,7 kg på en vecka. Inte varit speciellt strikt men jag har iaf inte tryckt i mig mat. Så det går åt rätt håll igen. En liten tröst. Mår bättre nu än jag gjorde förra veckan. Det vänder nu, det måste det göra. Idag håller vi tummarna för att syrrans prover ser bra ut och att cancern inte spridit sig. Uppskattar kommentarerna jag fått, men att säga att bröstcancer idag är en sjukdom man blir frisk från bara sådär idag är väl att ta lite lätt på det. Ja ja. Nog om det. Allt kommer gå jättebra. Nu måste jag duscha och sticka till jobbet.

Nu är det över ett år sedan jag startade den här bloggen. Känns som det är dags att lägga ner den. Hur har året gått då? Jo: Dec-April gick jag ner från 95 kg till 88 kg. So far so good. 7 kg på 5 månader är ganska lite, men allt som allt gick jag ner över 15 kg om man räknar från när jag var som fetast och vägde närmare 104 kg.

Vid 88 kg kändes det mesta bra. Jag sov bra, jag åt bra, jag rörde på mig och jag var på allmänt bra humör.

I somras började jag fuska så smått. Gick upp till 92 och harvade runt den siffran länge. Sen gick jag ner till 90 igen vid nåt tillfälle. Och sen upp till 92 igen. Sen kom mörkret och kylan och jag började fuska ändå lite mer, trots att jag börjat träna. Gick upp till 93. Då blev jag förbannad på mig själv och gick ner till 91 kg. Sen fick jag PMS och dåliga nyheter och då sprack rubbet. Imorse stod vågen på 99,3 kg. Jag har lyckats med konststycket att gå upp över 6 kg på mindre än en månad. Resultatet blir alltså ca +4 kg det senaste året. WAY TO GO!

Varje morgon börjar jag med tanken "idag är dagen då jag ska vända på det, idag ska jag äta bra". Och varje kväll börjar med "fan vad jag är stressad, och är det inte lite synd om mig också? Jag börjar imorgon istället". Vilket i sin tur bara lett till att jag hetsätit och mölat i mig käk like there's no tomorrow eftersom jag ändå ska börja om imorgon. Fast ingenting har smakat bra så har jag ätit och ätit och ätit. Köpt mat för åtskilliga tusen och bara tryckt i mig. BH:n jag köpte för -8 kg sen skär in i ryggen och lämnar illröda märken. Magen gör ont konstant, antingen för att jag ätit för mycket eller för att jag är uppsvälld som en spärrballong. Jag sover 6 timmar/natt istället för mina vanliga 8 timmar. Vaknar med ont i käkarna för att jag gnisslar tänder under natten. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur den här skiten, om jag någonsin kommer göra det. Men idag SKA jag äta ordentligt och sticka till gymmet med syrran. Jag gör inga planer för morgondagen. Inga fler omstarter. Försöker koncentrera mig på idag och får se hur det går.

Vägrar i alla fall att väga tresiffrigt. Aldrig igen.

Nu var det ett tag sen jag var här. Ett väldigt långt tag sen jag skrev något. Gick in för första gången på nästan en månad igår och kollade era kommentarer. Ja, vart tog jag vägen?

Hamnade i världens svacka. Tror mörkret och kylan tog ut sin rätt på humöret och måendet. Har inte tyckt att någonting varit roligt senaste veckorna. Började slarva med maten, sov sämre, gnisslade tänder och blev riktigt sjuk på köpet. Låg hemma med feber i några dagar och tyckte synd om mig själv. Sen kom jag tillbaka till jobbet och hann jobba några dagar innan jag fick det värsta tänkbara beskedet; En av mina systrar har bröstcancer. Samtidigt har min mormor blivit riktigt dålig och allt bara kändes helt becksvart där några dagar.

Jag har ätit mig igenom senaste två veckorna. Dämpat ångest, botat ensamhet och tryckt undan sorg med mat. Vilket jag alltid gör under stressiga situationer. Det är svårt att programmera om.

I söndags var jag hemma hos en annan syster på adventsfika. Då bestämde vi att det är dags för en omstart. Träffade en kompis i fredags och satt och pratade om just LCHF och hur mycket bättre jag mår utan socker. Så nu är det back to basics. Simmade 1 km med syrran på badhuset igår, vilket var riktigt skönt. Vi tog en paus på 2 veckor helt utan träning. Det blev för mycket med cancerbeskedet, filmfestivalen, mässor och dylikt. Varken tiden eller orken fanns. Så nu har vi kommit igång igen.

Sen gårdagen har jag gått ner -1,5 kg, vilket vittnar mer om hur mycket jag gått upp på sistone än något annat. Men nu spelar vikten ingen som helst roll, jag vill bara må bra.

Känns bra att vara tillbaka på banan. Igen.

Eller mja, mys och mys. Sambon jobbar så något mys blir det väl inte. Om man inte räknar soffsittande med två medelålders katter som fredagsmys. Och det kan man väl göra för sakens skull.

Orkade inte laga mat igår efter träningen, så idag blev det utelunch. En jättetrist kycklingsallad med supersur vinägrett. Bleh.

Står fortfarande och stampar på 92 pannor och kommer ingenvart. Nu har vikten stått still i över en vecka. Och ja, jag vet att man inte ska noja över platåer, men kommer de såhär tidigt? Står ut i några veckor till innan jag börjar fundera på att tweeka kosten. JAG tycker i alla fall att jag äter tillräckligt strikt och bra för att rasa i vikt, men det tycker tydligen inte kroppen. Det är faktiskt en grej som jag INTE gillar med LCHF, att det är en individuell bedömning hur mycket fett, proteiner, kolhydrater och annat tjafs kroppen klarar. Det blir mycket krångligare för min del och jag gillar ju saker som är enkla.

Well well, slut på gnället, det är ju faktiskt fredag! :-)

Idag är en riktig skitdag. Skulle egentligen på bio med sambon, men det blev inte av. Han stack till sin brorsa istället. Och jag är inte på mitt bästa humör pga hormoner och skit, så då kommer ångestbomben som ett brev på posten när jag blir lämnad ensam. I vanliga fall hade jag satt mig ner och hetsätit, men det försöker jag ju komma ifrån. Medicinering är ingen bra idé, ataraxen jag har hemma sätter hela kroppen ur spel i över ett dygn. Jag har ingenting att hantera stress med längre och det stressar mig bara ännu mer. Hur gör folk som inte överäter, medicinerar eller gör illa sig själva?

Får väl finna mig i att ha kvävningskänslor och ågren tills han kommer hem igen om några timmar, men det skulle ju vara skönt att ens mående berodde på en själv och inte på andra.

Jävla skitdag alltså.

Mjae. Till frulle var det färdigbredda mackor. Så då drack jag kaffe m mjölk. Till lunch var det lax m limeyoghurt, babyspenat och ris. Käkade allt utom riset. Drack väl ytterligare tre koppar kaffe m mjölk. Sen var det middag. Förrätt var gravad lax m kantareller. Det åt jag. Varmrätt var rostbiff med skysås och potatiskaka. Käkade rostbiffen. Drack ytterligare en kaffe. Till efterrätt var det blåbärspaj med glass. Då drack jag vatten.

Så det gick väl hyfsat. Var inte riktigt mätt efter middagen men efter en heldags konferens åkte jag hem och slocknade ganska snabbt runt 22:00. Trevligt var det hur som helst, men nästa gång ska jag nog ge dem en heads up om att jag äter specialkost.

Dagen blir ett ordentligt prov. Jag ska på konferens som håller på hela dagen, vilket betyder att alla dagens måltider kommer intas på hotell. Frukost, lunch, middag och två fikapauser. Inte kollat vad det bjuds på för käk alls eftersom jag är dålig på planering. Så vi får hoppas att det är buffé. Hotellfrukost brukar ju vara riktigt bra om man väljer rätt. Visar det sig att det bjuds på färdigbredda mackor får jag vänta till lunch och smita ut på lunchrestaurang. Well well. Det ska bli en himla trevlig dag i alla fall med föreläsningar och workshops. Alltid lika kul att jobba utanför kontoret ibland. Blir nog bra det här!

Sådärja, då hade det där +1,2 kg från igår nästintill försvunnit. Skönt.

Igår var jag och sambon inne i stan och firade att hans CSN-pengar äntligen trillat in på kontot. Köpte lite begagnade filmer, käkade middag och gick på bio. Bor ni i Stockholm och käkar LCHF är Pig & Whistle vid medborgarplatsen verkligen att rekommendera. Inget ställe där man spenderar åtskilliga timmar kanske (det är ju lite rörigt) men satan i gatan vad gott käk! Och perfekt för mig. Åt en sirloin steak med coleslaw, grönsallad, bea och en liten ceasarsallad utan krutonger till. Och det stod på menyn! Kött med ceasarsallad som side dish istället för pommes, hur bra är inte det?

Sen köpte jag 100gr nötter (10kh/100gr) och hade som biosnacks. Såg filmen Buried och den var hur bra som helst. Gick på Rigoletto och det är nog världens bästa biograf. ALLT var toppen med gårdagen.

Och så gick jag ner det där vattenkilot, trots middag och bio. Tummen upp.

Under natten la jag på mig +1,2 kg. Är boven måhända falukorven till lunch som bundit vatten? Maybe. Idag får iaf sambon pengar så jag slipper leva på halvfabrikat och ägg-ägg-ägg hela tiden. Skönt. Pluskilot kommer nog försvinna lika snabbt som det kom.

Igår var jag själv, sambon jobbade. Och ikväll är jag själv igen, sambon blir bjuden på öl av en polare. Imorgon blir jag själv eftersom sambon jobbar. Och jag har sett precis allt som finns att se på TV känns det som. Har inte ro att ligga och läsa. Är trött på internet. Vill inte gå ut eftersom det är så mörkt. Så det finns liksom ingenting att göra förutom att sitta och glo. På en lördag. Så överdjävulskt tråkigt. Och inte en spänn har man på fickan.

Även om jag skulle få mega cravings (brukar få det när jag känner mig ensam) finns det ingenting att äta förutom ägg och bacon. Vilket är bra. Hade jag haft kakor eller godis hemma vet jag inte om jag skulle kunna hållit mig borta.

Så vad ska man hitta på då? Lite sent att dra igång med disken eller dammsugaren. Är på för dåligt humör för att sätta mig ner och rita. Nä, det blir väl TV:n ändå. Så jäkla bortslösad helg. Men nästa helg har väl sambon ändå fått pengar från CSN så han kan betala tillbaka en del av vad jag ligger ute med. Då ska jag ha hejdundrande kul, mest för att väga upp för übertristessen jag får stå ut med nu.

Vad gör ni när ni har tråkigt och inte har några stålars?

Ja, alltså, låten passar ju för dagen (fredag yaknow...). Själv sitter jag själv. Vilket kanske säger sig självt? Nu ska jag sluta upp att trassla med ord innan jag skriver något obegripligt.

Sitter i alla fall som sagt själv hemma en fredagkväll som denna. Sambon jobbar och det är Idol på TV. Och nej, jag är inget Idol-freak egentligen. Hade jag haft stålars skulle jag hittat på något roligare. Bjudit en kompis på bio, gått till Heron och lirat flipper eller åkt hem till min A och myst med hennes katt. Men pluskan ekar tom. Sambon strulade till det med sin ansökan till CSN så han får pengarna först på tisdag. Vilket gjort att jag ligger ute med mycket mer än jag räknade med. Trist.

Men till något glädjande; På bara 12 dagar har min kropp förändrats en del. Jag börjar se antydan till midja igen och jag känner mig inte alls lika sladdrig. Min omstart kom verkligen inte en minut för sent. Dessutom har jag somnat mellan kl.21-22 varje kväll i veckan och vaknat runt kl.06 och varit pigg. Vilket är få förunnat. Lite trist att dagarna blir så korta (är van att vara vaken till midnatt eller senare) men jag känner ju i kroppen att det är välbehövligt.

Ser fram emot måndagens vägning. Tror på minus. Vilket ter sig självklart, det är bara andra veckan på omstarten och första veckorna går man ju ner per automatik så länge man inte krubbar pizza eller äter alldeles för lite kalorier. Vilket jag inte gjort något av.

Idag har jag f.ö. saknat min näsring himla mycket. Varför kan man inte få vara vuxen och ha ett seriöst jobb samtidigt som man har ring i snoken? Det är trist. I will always remember my piercing. Och jag saknar mitt långa hår lite också.

Sitter på bussen på väg hem från gymmet. Vi värmer alltid upp med 15 minuter på löpbandet och idag orkade jag springa halva tiden! (Och med springa menar jag jogga). Det går framåt. Körde sammanlagt 15 minuter på roddmaskinen också så jag kommer ha träningvärken from hell imorgon. Men satan vad det är kul! Nu ska jag hem till sambon, käka omelettmiddag och sen däcka i soffan. Fett najs, som kidsen säger. :-)

Det går nedåt, inte så sakta och inte så säkert, men ändock nedåt. Har ju gått ner rätt kraftigt på bara en vecka och jag är väldigt glad över att det redan syns. Fick en kommentar på jobbet, "Du, träningen ser ut att ta rätt bra!". Yessir!

Brallorna sitter bättre, ryggvalkarna (charmigt ord) blir mindre och jag är inte så plufsig i fejjan längre. Nu är jag dötaggad igen. Och nu har jag ju syrran som skyddsnät mot att falla tillbaka i gamla vanor. Är VÄLDIGT optimistisk den här vändan. Känns skönt. :-)

Läst lite på olika forum och bloggar om folk som äter enligt LCHF. Det är förvånande många som väger allt dom äter, skriver upp det i matdagböcker, räknar ut på grammet hur mycket de ska äta av proteiner, fetter och kolhydrater. Jag förstår inte hur man orkar. Är det bara jag som är lat? Försökte att föra in min mat i en matdagbok för några år sen (och då hamnade jag i snitt på 700kcal/dag, lyckat...) men pallade inte för att det var så tråkigt. Jag försöker känna efter om jag äter bra eller dåligt. Så, magen är uppsvullen av kebaben jag käkade igår? Då käkar jag inte där mer. Typ så. Väldigt enkelt.

Idag kommer jag ha ätit
Frulle: Tre kokta ägg m majo.
Lunch: Flatrökt skinka, kokt blomkål, en avokado och en plommontomat.
Middag: Omelett m laxost.
+ tre koppar kaffe m mjölk under dagen.

Förutom att jag kan minska på kaffet (och mjölken framför allt) så tycker jag att det ser hyfsat ut. Skulle jag däremot skrivit upp allt det här i minmat eller calcounter skulle jag se de där kolhydratsgrammen från tomaten och mjölken och blivit superdeppig. Och säkert gett upp efter en vecka för att jag inte orkade vara tillräckligt strikt. Så för min del skippar jag allt vad vägning heter (väga mat då, väga mig själv gör jag ju titt som tätt).

Summan av babbelkardemumman är att jag inte tycker det är bra att bli alltför obsessed vare sig det gäller kolhydrater, kalorier eller vikt. Det leder bara till att man hetsar sig själv tills man inte orkar mer. Så den här gången tar jag det piano.

Apropå ingenting så är det så satans kul att gymma. Nästa tillfälle är på torsdag, då ska vi prova roddmaskinerna har jag bestämt.

Tack för alla kommentarer förresten, jag blir så himla glad eftersom det faktiskt låter som ni menar det. Topp topp. Nån måste ju ha en blogg om hur det är att misslyckas med att gå ner i vikt också (för att sedan skämmas, äta lite till, hitta motivationen och ta tag i't igen).