FLAB TO FAB

Det finns så himla många medicinska anledningar och de flesta har jag redan nämnt i tidigare inlägg. MEN den största anledningen till att jag ska gå ner i vikt är ju enkel: Jag vill bli smal.

Jag vill känna på hur det känns. Jag har alltid varit överviktig. Eller nej, egentligen inte. Men jag har nog varit överviktig sen jag var 13-14 i alla fall. När jag slutade 9:an vägde jag in på hela 83kg. Då tyckte jag att jag var fetast i världen. Men här står man 10 år senare, 12kg tyngre.

Det finns en massa kläder jag skulle vilja köpa och en del saker jag skulle vilja göra. Men det är själva känslan jag vill åt.

Att kunna sitta ute i sommarvärmen i bara linne och inte skämmas över sina valkar. Att kunna känna sig fin när man står framför spegeln. Att inte alltid vara den tjockaste i rummet.

Jag har kämpat så mycket i mitt liv för att bli omtyckt och accepterad trots min övervikt. Jag vill kunna slappna av, inte försöka så mycket. Sluta upp med att söka bekräftelse hos andra att jag duger som jag är när jag själv inte tycker det.

Folk i min omgivning är fantastiska. Mina vänner, min sambo och min familj ser mig för den jag är och inte för kroppen jag har. Det är inte de som står i vägen för att jag ska kunna acceptera hur jag ser ut, allt ligger hos mig.

Jag gör inte det här för någon annans skull. Jag gör det för min egen.

Jag vill kunna sitta på bussen eller tunnelbanan utan att skämmas för att jag tar upp så mycket plats. Jag vill slippa att alltid tänka på att sträcka på halsen så att folk inte ska se dubbelhakan. Jag vill sluta upp med att oavbrutet undermedvetet tänka på hur tjock och ful jag är.

Det måste få ett stopp nu. Jag har lagt krokben för mig själv alldeles för länge.