Så går en månad från vårt liv och kommer aldrig åter.
Nu var det ett tag sen jag var här. Ett väldigt långt tag sen jag skrev något. Gick in för första gången på nästan en månad igår och kollade era kommentarer. Ja, vart tog jag vägen?
Hamnade i världens svacka. Tror mörkret och kylan tog ut sin rätt på humöret och måendet. Har inte tyckt att någonting varit roligt senaste veckorna. Började slarva med maten, sov sämre, gnisslade tänder och blev riktigt sjuk på köpet. Låg hemma med feber i några dagar och tyckte synd om mig själv. Sen kom jag tillbaka till jobbet och hann jobba några dagar innan jag fick det värsta tänkbara beskedet; En av mina systrar har bröstcancer. Samtidigt har min mormor blivit riktigt dålig och allt bara kändes helt becksvart där några dagar.
Jag har ätit mig igenom senaste två veckorna. Dämpat ångest, botat ensamhet och tryckt undan sorg med mat. Vilket jag alltid gör under stressiga situationer. Det är svårt att programmera om.
I söndags var jag hemma hos en annan syster på adventsfika. Då bestämde vi att det är dags för en omstart. Träffade en kompis i fredags och satt och pratade om just LCHF och hur mycket bättre jag mår utan socker. Så nu är det back to basics. Simmade 1 km med syrran på badhuset igår, vilket var riktigt skönt. Vi tog en paus på 2 veckor helt utan träning. Det blev för mycket med cancerbeskedet, filmfestivalen, mässor och dylikt. Varken tiden eller orken fanns. Så nu har vi kommit igång igen.
Sen gårdagen har jag gått ner -1,5 kg, vilket vittnar mer om hur mycket jag gått upp på sistone än något annat. Men nu spelar vikten ingen som helst roll, jag vill bara må bra.
Känns bra att vara tillbaka på banan. Igen.
Hamnade i världens svacka. Tror mörkret och kylan tog ut sin rätt på humöret och måendet. Har inte tyckt att någonting varit roligt senaste veckorna. Började slarva med maten, sov sämre, gnisslade tänder och blev riktigt sjuk på köpet. Låg hemma med feber i några dagar och tyckte synd om mig själv. Sen kom jag tillbaka till jobbet och hann jobba några dagar innan jag fick det värsta tänkbara beskedet; En av mina systrar har bröstcancer. Samtidigt har min mormor blivit riktigt dålig och allt bara kändes helt becksvart där några dagar.
Jag har ätit mig igenom senaste två veckorna. Dämpat ångest, botat ensamhet och tryckt undan sorg med mat. Vilket jag alltid gör under stressiga situationer. Det är svårt att programmera om.
I söndags var jag hemma hos en annan syster på adventsfika. Då bestämde vi att det är dags för en omstart. Träffade en kompis i fredags och satt och pratade om just LCHF och hur mycket bättre jag mår utan socker. Så nu är det back to basics. Simmade 1 km med syrran på badhuset igår, vilket var riktigt skönt. Vi tog en paus på 2 veckor helt utan träning. Det blev för mycket med cancerbeskedet, filmfestivalen, mässor och dylikt. Varken tiden eller orken fanns. Så nu har vi kommit igång igen.
Sen gårdagen har jag gått ner -1,5 kg, vilket vittnar mer om hur mycket jag gått upp på sistone än något annat. Men nu spelar vikten ingen som helst roll, jag vill bara må bra.
Känns bra att vara tillbaka på banan. Igen.
