FLAB TO FAB

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och hört av mig till syrran. Vi ska börja träna på måndag! På GYM. Jag har alltid varit rädd för gym eftersom jag är så tjock och otymplig, men när jag tog mig en funderare igår kom jag på två saker. Dels: På Stockholms Stads gym går vanligt folk. Det är bra. Och om det nu är någon där som tycker jag är tjock, so what? Jag är ju det. Och det är väl bara bra att jag försöker göra något åt det?

Dessutom har jag tusen gånger lättare att äta bra när jag rör på mig eftersom jag inte vill sabba resultaten. Så alla som menar på att man inte behöver träna för att gå ner i vikt; Nej, det kanske man inte behöver. Men det hjälper även på ett psykologiskt plan.

Så jag ska köpa träningsdojor och en bra sport-BH, sen kör vi!

Det är många ska bara som hopar sig.

Jag ska börja tycka om mig själv, jag ska bara gå ner i vikt först.
Jag ska ta itu med mina andra issues, jag ska bara reda upp det mest akuta själv först.
Jag ska sluta röka, jag ska bara reda ut mina issues först.
Jag ska till tandläkaren, jag ska bara sluta röka först.
Jag ska gå ner i vikt, jag ska bara...

Ja, vad ska jag bara? Vänta på att motivationen faller ner i knät på mig en vacker dag och inte lämnar mig igen? Hoppas att någon hux flux cashar upp och skickar iväg mig på fat-camp? Eller ska jag bara ge upp? Det är jag ju bra på efter många långa års övning.

Jag blir så trött och besviken på mig själv att jag är så lat och oduglig. Och ju tröttare jag blir på mig själv desto mer lat och oduglig blir jag.

Ska kanske börja arbeta inifrån och ut istället för tvärtom.

Jag ska bara överlägga med min lata sida om jag verkligen orkar ta tag i det.

Visst har det varit tyst här senaste dagarna? Det är inte så konstigt. Jag har varit dundersjuk i fyra dagar, men nu äntligen har jag kunnat stå på benen och faktiskt ta mig utanför lägenheten. Har fått två rediga käftsmällar, en i form av magsjuka/matförgiftning (nåt skit var det) och en i form av halsont och hosta. En väldigt dålig kombo. Det är svårt att spy samtidigt som man hostar (men det går, haha).

Ja ja. Jag har i alla fall ätit BRÖD senaste två dagarna. Det är det enda jag kunnat hålla kvar av någon outgrundlig anledning. Bakade scones igår och har levt på det två dagar. Men idag var jag som sagt så pigg så jag kom utanför huset så imorgon är det back to LCHF. Ägg och bacon till frulle, sen till jobbet.

Var rätt krasslig i halsen hela förra veckan, men det bröt ut totalt efter fredagens hålligång. Ett hålligång som utmynnade i löftet till mig själv att jag inte ska dricka på ett tag. Nåt glas vin om jag åker och hälsar på nån eller nåt, fine. Men går jag ut igen inom närmsta månaderna så blir det inte mer än just ett glas vin. Har väl alltid, sen jag började dricka, haft mer eller mindre svårt med att säga till mig själv "det räcker nu". Vilket i sin tur lett till obehagliga situationer, både för mig själv och för andra. Så nu är det bra för ett tag framöver. Känns inte som jag försakar någonting eftersom jag ändå är ute så sällan. Och ska sanningen fram har jag haft mycket roligare när jag är nykter senaste åren ändå.

Synd att det inte riktigt funkar så med mat. Man kan inte ta ett mat-fritt halvår bara för att man märkt att det blivit lite mycket på sistone. Men det skulle vara himla skönt. "Jaha, du behöver lite distans till mat ett tag? Då hookar vi upp dig med dropp". Yes plz.

Nu har jag fördrivit en hel halvtimme vid datorn sen jag kom hem. Jag skulle ju laga mat! Kvällen är ju fullspäckad med TV-program jag vill se (bara finkultur såsom Biggest Loser och Idol). Får käka kalla köttbullar från gårdagen.

HÖPP! Redan missat 5 minuter av Biggest Loser. BBL.

Hur ofta har jag inte sagt det? Well well, det går i alla fall bra nu. Igår käkade jag iofs färdiga köttbullar från Ica och gick upp 0,5 kg under natten. Var 4gr kolhydrater per 100 gr köttbullar enligt förpackningen, vilket jag betvivlar starkt. Men men. Tror det mesta är vatten jag samlat på mig iom att jag kissat sex gånger redan och klockan inte ens är 10:00.

Annars är det en hyfsat bra dag. Envisades med att klämma in mig i ett par brallor som är för små (köpte dem i våras, aldrig använda). Tänkte att dom väl skulle töja sig under morgonen. Tji fick jag. Obekväma som faen, men om några till minuskilo sitter de säkert som en smäck. I hope.

Idag åt jag ingen middag, jag åt en korv med bröd. Kanske inte så LCHF-vänligt, men med 20 spänn på fickan och på väg till en demonstration kändes det som ett vettigt alternativ.



All kärlek till alla som var med på demonstrationen mot rasism i Stockholm idag. Blev alldeles varm i kroppen av att se vänsterpartister, moderater, unga, gamla, sjuka, friska, svenska, invandrare, ateister, kristna, muslimer och judar stå upp för allas lika värde.

I natt kommer jag sova gott.

Det här är ett inlägg som inte handlar någonting om vikt, LCHF eller motivation, enbart frustration.

Sverigedemokraterna in i riksdagen. När jag bodde i staden där jag växte upp och det sattes upp BSS-klistermärken överallt och heil-ades i parken trodde jag aldrig att det någonsin skulle nå "den riktiga politiken". Det är med bestörtning jag ser att svenska folket valt in rasism, homofobi, viljan att skärpa abortlagarna och annat bullshit i vår riksdag.

Idag skäms jag över att vara svensk.

Igår åkte jag och min sambo in till stan, tog två glas vin på söder med en bekant. Var sjukt hungrig på vägen dit så jag och sambon stannade vid grillen. Kebabsallad plz. Men fan vad jag är trött på kebab nu. Säga vad man vill om LCHF, när man käkar på restaurang är det rätt enkelt. Men när man bara vill käka nånting i farten är det rätt svårt om man inte vill ha någon form av sallad (kebabsallad, gyrossallad etc). Och det blir rätt enformigt. Något tips på vad man kan äta i farten som man inte måste förbereda hemma?

Kollat på både Biggest Loser och Losing it with Jillian (som jag inte ens visste fanns förrän ikväll). Är smått avis. Jag skulle också vilja bli strandsatt in the middle of nowhere med två stenhårda tränare, andra i samma sits och ... mja, det spricker ju på maten. Kalorireduktion är väl ett bra sätt att gå ner i vikt, men jag vet inte om jag skulle orka vara hungrig jämt. Fast wtf, finns det ingen annan mat att tillgå så fine. Jag vill också rasa kopiöst i vikt.

Har funderat lite på det här med hur mycket folk väger. Min normalvikt (enligt BMI) är 70 kg. Men jag skulle lätt "nöja mig" med att väga 80 kg. Har än en gång kollat på gamla kort när jag var 16 och vägde 83 pannor och jag såg ju inte tjock ut. Alls. Eller är det för att jag jämför mig med hur jag ser ut nu? Jag har hur som helst landat i vetskapen om att jag nog aldrig kommer bli normalviktig enligt BMI. Down the line handlar det bara om att jag ska känna mig nöjd med mig själv.

Och det går riktigt bra nu. Igen. Var hungrig igår eftermiddag och tog en banan. Skalade den till och med och tänkte käka upp den, men jag VET ju att bananer är kolhydratsbomber. Så jag slängde den istället. Kanske inte är en stor grej i och för sig. Men det känns i alla fall som att jag är på rätt väg. Ska försöka ha ett litet förråd med saker jag ska äta på kontoret om det behövs.

Gått ner ungefär 2,5 kg sen i söndags. Vattenvikt, men det är i alla fall kilon. Ser inte lika svullen ut i fejset och det känns jäkligt skönt. Märkt att ansiktet, brösten och röven är ställena där kilon sätter sig snabbast. Kunde knappt trycka in mina brön i min dyr-BH förra veckan. Så 2 kg är skillnaden mellan 75 H och 75 I. Blaj. Men hänger det på så små marginaler borde jag ju gå ner minst 2 BH-storlekar om jag går ner några kilon.

Ja ja. Nog med yip-yap for now. Ska bli lite bättre på att blogga, känner mig ju alltid lite bättre till mods när jag skrivit någonting. Vare sig det handlar om en bra dag eller en dålig. Och STORT TACK för alla kommentarer jag får när det inte går bra. De hjälper mer än ni tror och gör att jag tar misslyckandena med gott mod.

Hade ju tänkt att den här bloggen skulle bli en viktresa utan dess like. Min plan var ju att, vid den här tiden, väga runt 75-80 kg. Haha. Det gick ju sådär. Väger nästan lika mycket nu som när jag sjösatte bloggen för 10 månader sen. Men jag lägger inte av. Det finns tillräckligt med viktbloggar som bara försvinner för att det inte går bra för de som skriver. Jag vill inte att min blir en sån.

Over and out.

PMS är min värsta fiende. Har backtrackat lite både i bloggen och i min privata dagbok och har upptäckt att när det skiter sig för mig är det veckan innan mens. Som förra inlägget. "Bu och bä och boohoo vad synd det är om mig, jag tror jag måste äta lite". Kanske skulle försöka med cyclo F igen och se om det funkar? Fast fan vad dålig hy jag fick. Någon annan som vet något som hjälper mot ångest-PMS?

Annars funkar allt hyfsat just nu. Vikten har jag faktiskt ingen koll på. Ingen idé att ställa sig på vågen när man ändå vet att man kommer bli sur. Jag väntar med det. Men maten har det gått rätt bra med ändå. Nu är det bara en ordentlig storstädning av köket som behövs för att jag ska tycka det är kul att laga mat igen. Jag avskyr att laga mat i en snuskigt kök och jag har inte haft tid (läs: ork) att städa. Men i helgen blir det av.

Ikväll blir det firre till middag. Och imorgon blir det en tripp till badhuset. Nu har jag sagt att jag ska ta tag i motionen så länge så det börjar bli löjligt. Mañana mañana.

Hoppas det går bra för er andra som kämpar med vikten. Det är ju löjligt egentligen, hur svårt det ska vara fast det i praktiken är så lätt. Jag VET ju att jag kan gå ner i vikt. Jag är inget scientific enigma som kan leva på vatten och luft och behålla mina 90+ kilon. Nu är det bara till att faktiskt göra't också.

Mer verkstad, mindre snack.

Haft fullt upp på sistone. Eller mjae, kanske inte FULLT upp. Men jag har blivit insugen i ett nytt RPG (Perona 3) och suttit mer i soffan än i datastolen på sistone.

Så, hur går det för mig? Hm. Åt helvete, helt okej eller jättebra. Det beror på. Just idag har det gått toppenbra. Resten av veckan har varit åt helvete. Det finns ingen hejd på hur mycket jag kan gå upp och ner på en vecka.

Jag kan ju inte hålla på såhär. Omstart efter omstart. Det har jag ju hållt på med i över 10 år, och det har bara resulterat i otroligt massa extrakilon. Simhallen har jag inte tagit mig iväg till, jag är för trött och har ont i kroppen för att gå ut och gå, jag känner mig jättefet och äcklig och hänger helst inte utanför lägenheten. På den nivån är det just nu.

Finns det NÅGON som vet vad man ska göra åt såna här perioder?
Min lösning på att bli på bättre humör när jag känner mig värdelös är ju som bekant att äta. Och äta lite mer. Gå ner till Ica och köpa skit för flera hundra och äta tills jag är så proppfull så jag inte kan svälja. Då väntar jag fem minuter och hoppas känslan lägger sig så jag kan äta lite mer.

Tar alltså gladeligen emot tips på hur man ska få igång motivationen när saker och ting känns oöverkomliga.

Funderat mer och mer på att ta kontakt med vårdcentralen. Jag vet inte riktigt vad det skulle utmynna i iofs. Folk tittar ju bara på en och undrar varför man inte bara äter lite mindre, då försvinner ju problemet av sig självt. Så har jag uppfattat det när jag försökt påtala att min vikt är ett verkligt problem. "Men, ät inte hela påsen, ta bara en näve chips och ställ tillbaka resten i skafferiet". Ni fattar kanske.

Och så känner man sig lite mer värdelös än vanligt eftersom det verkar vara en självklarhet för alla andra. Något inbyggt i hur vi fungerar. "Ät bara tills du blir mätt". Men hur gör man när kroppen verkar mätt men huvudet säger att du är vrålhungrig?

Äh, det är så jäkla svårt att förklara hur jag sitter ihop. Skevt är det i alla fall.

Just nu känns allt som sagt piss. Men jag får väl göra som på AA, ta en dag i taget.

Fast jag är less på att vara fet nu.