Some girls are bigger than others

Här har ni 96 missnöjda kilo halvfinne.



Jag kan inte riktigt greppa att jag väger så inihelvete mycket heller. Fast jag varit ordentligt fet sen jag var 18. Jag blir alltid lika förvånad när jag ser mig själv på kort. "Jaha, är jag verkligen sådär tjock?". Fotades för ID-bricka på jobbet häromdagen. Fick se kortet i digitalkameran och hörde mig säga "Jamen, det där vart ju bra" fast jag egentligen ville börja grina. Fotbollsfeja deluxe. Helt klotrund med små grisögon.

Nää. Nu är det snart slut på det här året också. Kanske dags att hålla ett nyårslöfte för en gångs skull? Mina tankar går typ såhär: Inget socker, inget mjöl, ingen alkohol. Det sistnämnda är nog enklast att hålla eftersom jag dricker så sällan i nuläget ändå. Säger jag nu ja, men så blir det sommar... ja, vi får se. Inget socker, inget mjöl. Det är där skon klämmer som värst. Ratar jag socker och mjöl är väl hälften vunnet.

Mmm, vi får se. Jag har nån vecka kvar att slipa på nyårslöftena.

I övrigt ser det väl hyfsat bra ut. Jobbet går jättebra (fast vi har VÄLDIGT mycket att göra just nu) och med maten går det okej. Orkar inte riktigt vara benhård så det har blivit en hel del mjölk till kaffet och en lussebulle med tillhörande glögg i söndags. Oh well. Med tanke på hur senaste veckorna sett ut är det väl ett under att jag aldrig kom över 100-strecket, man får vara glad för det lilla.

Inte hetsätit på 10 dagar eller nåt sånt och det är ju också skönt. Varken kroppen, psyket eller plånboken pallar matorgier. Kontoret svämmar över av chokladaskar, korgar med 5 kilo godis och pepparkakor. Men jag har inte varit sugen. Kanske var bra att ha en hetsätningsperiod ändå, har verkligen fått avsmak för allt var godis heter.

Nej. Nu känner jag att jag bara rabblar på fast jag egentligen inte har något att säga. Jag bara ältar och ältar samma saker jämt. "Nu äter jag bra, oj vad jag är duktig" och "Nu äter jag dåligt, vi ses om en månad och då har jag gått upp 8 kg".

Oh well. Förr eller senare måste väl den däringa självdiciplinen ha infunnit sig. Happy days. Tills vidare får jag gå runt och klaga över att jag har dålig karaktär.

Fantastiskt att jag fortfarande har så pass många besökare ändå, med tanke på vilken värdelös smal-blogg det här är, blir ju bara tjockare och tjockare. Ni kan tipsa för era alldeles för smala vänner om den här bloggen. Följer de mitt exempel kommer de ju inte ha några som helst problem med att fetta på sig lite.

Nä. Middag, TV sen sömn. Over and out.

Veckan efter

Glömt bort att uppdatera. Haft fullt upp. Förra måndagen vägde jag som bekant 99,3 kg. Igår vägde jag 95,6. -3,7 kg på en vecka. Inte varit speciellt strikt men jag har iaf inte tryckt i mig mat. Så det går åt rätt håll igen. En liten tröst. Mår bättre nu än jag gjorde förra veckan. Det vänder nu, det måste det göra. Idag håller vi tummarna för att syrrans prover ser bra ut och att cancern inte spridit sig. Uppskattar kommentarerna jag fått, men att säga att bröstcancer idag är en sjukdom man blir frisk från bara sådär idag är väl att ta lite lätt på det. Ja ja. Nog om det. Allt kommer gå jättebra. Nu måste jag duscha och sticka till jobbet.

Hahaha, lika bra att skratta åt det.

Nu är det över ett år sedan jag startade den här bloggen. Känns som det är dags att lägga ner den. Hur har året gått då? Jo: Dec-April gick jag ner från 95 kg till 88 kg. So far so good. 7 kg på 5 månader är ganska lite, men allt som allt gick jag ner över 15 kg om man räknar från när jag var som fetast och vägde närmare 104 kg.

Vid 88 kg kändes det mesta bra. Jag sov bra, jag åt bra, jag rörde på mig och jag var på allmänt bra humör.

I somras började jag fuska så smått. Gick upp till 92 och harvade runt den siffran länge. Sen gick jag ner till 90 igen vid nåt tillfälle. Och sen upp till 92 igen. Sen kom mörkret och kylan och jag började fuska ändå lite mer, trots att jag börjat träna. Gick upp till 93. Då blev jag förbannad på mig själv och gick ner till 91 kg. Sen fick jag PMS och dåliga nyheter och då sprack rubbet. Imorse stod vågen på 99,3 kg. Jag har lyckats med konststycket att gå upp över 6 kg på mindre än en månad. Resultatet blir alltså ca +4 kg det senaste året. WAY TO GO!

Varje morgon börjar jag med tanken "idag är dagen då jag ska vända på det, idag ska jag äta bra". Och varje kväll börjar med "fan vad jag är stressad, och är det inte lite synd om mig också? Jag börjar imorgon istället". Vilket i sin tur bara lett till att jag hetsätit och mölat i mig käk like there's no tomorrow eftersom jag ändå ska börja om imorgon. Fast ingenting har smakat bra så har jag ätit och ätit och ätit. Köpt mat för åtskilliga tusen och bara tryckt i mig. BH:n jag köpte för -8 kg sen skär in i ryggen och lämnar illröda märken. Magen gör ont konstant, antingen för att jag ätit för mycket eller för att jag är uppsvälld som en spärrballong. Jag sover 6 timmar/natt istället för mina vanliga 8 timmar. Vaknar med ont i käkarna för att jag gnisslar tänder under natten. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur den här skiten, om jag någonsin kommer göra det. Men idag SKA jag äta ordentligt och sticka till gymmet med syrran. Jag gör inga planer för morgondagen. Inga fler omstarter. Försöker koncentrera mig på idag och får se hur det går.

Vägrar i alla fall att väga tresiffrigt. Aldrig igen.

RSS 2.0