FLAB TO FAB

Jag har sökt runt en massa på viktbloggar idag och kommit till en slutsats. Antingen har jag rotat runt på google på fel sätt eller så är det såhär: Först blir jag glad för att folk som startat viktbloggar ligger i min viktklass men sen ser jag att de bär på 25 kilos övervikt efter graviditeter och vill gå ner.

Jag förringar ingenting, det är en otrolig bedrift att gå ner kilon oavsett om det händer innan eller efter en graviditet. Men jag letar efter bloggar om folk som gått ner/håller på att gå ner för att de är tjocka från början. Det gör att jag har lättare att relatera till dem. Förstår ni vad jag menar?

Har ni några tips på bra viktbloggar? Alltid kul med inspiration.

Lunch: Fläskytterfilé m sky/gräddsås, broccoli, avokado.
Mellanmål: Kaffe m äggmjölk.
Middag: Några fläskbitar från lunchen, smör/gräddkokt spenat.

Sen man var liten har man blivit lärd att middagen är dagens viktigaste mål, vilket är helt ologiskt. Mitt på dagen kräver kroppen mer energi. Äter man en stabbig middag hinner kroppen inte förbränna maten innan man går och lägger sig. Det säger sig självt egentligen, men människan är ju ett vanedjur så det är svårt att bryta invanda mönster.

Vissa har lättare för att bryta mönster än andra. Ända sen jag var liten har jag trott mig vara något av en "fri själ som omfamnar förändring och blir orolig och uttråkad om det inte händer något". Vissa tendenser av detta finns fortfarande kvar, jag längtar alltid bort. Lever aldrig i nuet utan blickar framåt och vill ha förändring. Det jag däremot kommit till insikt med senaste tiden är att jag inte alls mår bra av det. Jag mår bra av trygghet, rutiner och en fast tillvaro. Jag måste försöka leva i nuet istället för att alltid längta efter något annat.

Det gäller självklart mina försök till viktnedgång också. Jag tror att en del av mina misslyckade försök tidigare beror på att jag blir rastlös. Nu ska jag försöka ta det dag för dag. Det är bra att ha någon slags målbild i framtiden, men jag tror att det är ännu viktigare att inte stressa fram resultat.

Det blir mycket amatörpsykologi och funderingar i den här bloggen, men för mig är det viktigt. Jag behöver få saker på pränt. Inte för andras skull utan för min egen. Jag tror att det är lättare att ändra sitt beteende om man själv lyckats inse vad man gör fel. Inte bara i enstaka situationer utan på det stora hela. Det kommer säkert komma funderingar och tankar som motsäger sig själva men det är väl en del av att komma till insikt om hur man själv fungerar.

Jag har alltid för bråttom. Jag vet det.

Sitter alltid och skissar och gissar, gör kurvor i excel och planerar hur framtiden kommer se ut. Gör tabeller över hur mycket jag måste gå ner i vikt för att ligga på nivån jag vill och så vidare.

Pratade med min sambo om hur det kommer bli om jag får jobbet jag ska på intervju på snart, "Det blir ju toppen, då hinner jag gå ner 7 kilo innan jag börjar" hann jag starta innan han avbröt mig. "Men om du bara gått ner 4 till dess kommer du bli sur på dig själv för att det inte blev 3 kilo mer. Ta det i den takt det tar, stressa inte. Det är ju det du alltid gör".

Det är så skönt med någon som kan se ens beteenden och vanor från en utomståendes perspektiv. Ja, jag stressar alltid. Jag vill att det ska gå snabbt och utan svårigheter. POFF så är jag normalviktig.


Det tar inte två månader att gå upp en massa i vikt,
då tar det nog inte två månader att gå ner dem heller.

Jag vet ju med mig att det inte funkar så egentligen, det gör jag. Jag måste försöka sikta lite längre fram, inte bli nedslagen om det inte går "enligt planerna" (för när gör det det?). Jag måste verkligen banka in att jag inte sabbar allt om jag inte följer kurvan. Står vikten stilla en vecka så får den göra det. Det kan bero på att jag ätit för mycket men det kan även bero på helt naturliga hormonella förändringar. Herregud, jag brukar ju gå upp 1-2kg under min PMS. Då är det surt att ställa sig på vågen. Fast jag vet att kilona bara är vatten som försvinner några dagar senare.

Så: Dagens ledord är alltså PERSPEKTIV.

(synonymer perspektiv: djup, djupverkan, avståndsförhållande; panorama; vy; utblick, överblick, horisont, synvinkel, aspekt; framtidsutsikt, framtidsmöjlighet, framtidsvy, prognos)

Frulle: 70gr bacon, 1 ägg, keso.
Bio"snacks": En stor kaffe m mjölk.
Lunch/Middag: 200gr rökt lax, 1 avokado, 100gr dansk feta, keso, ingefärsdipp och soja/hoisin/vinäger-dipp.
Övrigt: En kopp pepparmintsté.

Jag försöker påminna mig själv hela tiden att jag inte behöver äta så mycket varje måltid eftersom kosten jag äter är så kaloririk. Det funkade till frukosten. Åt precis så mycket som jag var hungrig på. Men lunch/middagen... voi voi. Jag ville göra något sushi-liknande fast utan ris och det blev faktiskt mycket lyckat. Kolhydrater både i ingefärsdippen och i soja-blandningen, men det är försumbart. Men jag slängde upp lite väl mycket på tallriken och är alltså fortfarande proppmätt såhär 6 timmar senare. Vilket i och för sig är skönt, blir ingen kvällsmat. Men jag måste verkligen bli bättre på att känna av vad som är lagom.

Just det där med lagom är väl det jag har svårast med. Jag har aldrig ätit lagom. Jag har alltid ätit för mycket. Ätit upp rester om det funnits kvar. Klämt i mig nybakta bullar fast jag inte är hungrig bara för att det är gott. Ja, ni förstår dealen. Det är inte sötsaker som är mitt problem, det är överätning. Men jag tror att jag ska kunna styra upp det, känns som jag är på väg om inte annat.

Frulle: 70gr bacon, ett stekt ägg. Kaffe m mjölk.
Planerat snedsteg: Två pocky-pinnar.
Lunch/Middag: Stekt fläskytterfilé, haricot verts, sås på skyn + grädde.
Övrigt: Kaffe m äggmjölk, lite keso.

För er som inte vet vad pocky pinnar är så är det ett japansk snacks. Det är som jättetunna kexpinnar med olika överdrag typ choklad, jordgubb etc. Kan inte vägt många gram tillsammans. De var inte speciellt goda egentligen, men det var kul att ha ätit dom. Sen åkte jag hem och käkade med sambo innan jag slocknade i soffan.

Än så länge är jag inte sugen på "fel" saker i alla fall. Får hoppas det kommer fortsätta lika bra som det börjat. Har inte riktigt börjat röra på mig ordentligt, men det känner jag inte är prio ett. Prio ett är att få ett okomplicerat förhållande till mat. Om jag nu någonsin kommer få det, men det kan ju inte vara helt omöjligt.

Eftersom jag inte befunnit mig hemma senaste dygnet har jag inte präntat ner gårdagens matintag, så då gör jag det idag istället. Varit hemma hos en av mina bästa vänner och bara myst. Toppendygn.

Frulle/Lunch: Omelett på 70 gr bacon, 2 ägg, grädde. Kaffe m äggmjölk.
Middag: Entrecôte, stekta champinjoner, broccolibuketter, chili bearnaise + lite tsatsiki. Kaffe m mjölk.
Kvällsmål: Ett kokt ägg. Kaffe m mjölk.

Frulle: Omelett på 1 ägg + en gula, 3cm falukorv i bitar, 70gr bacon. Kaffe m äggmjölk.
Lunch: Grönsallad m kyckling, keso, parma och ört- och olivdressing (lunch på stan).
Mellanmål: Kaffe m äggmjölk.
Middag: Fortfarande i planeringsstadiet (kanske färsbiffar m feta?)

Det sitter bara i huvudet, men idag har jag känt mig piggare, lättare i stegen och gladare än på länge. Varit nere i en svacka några veckor så det är verkligen på tiden att jag piggar på mig. Som pricken över i fick jag även ett samtal om jobbintervju om en vecka, vilket självklart ger en extra skjuts till humöret. Och idag har jag sett SOLEN!

Jag är bergsäker på att, trots att jag sagt det många gånger förut, jag kommer lyckas den här gången. Jag har aldrig varit så motiverad eller säker på mig själv. Jag och min sambo pratade hur det kommer bli när jag går ner i vikt. Han tycker att jag är tjusig som jag är (thank god) men han tycker att det skulle vara fantastiskt om jag skulle tycka om mig själv. "Allt som du blir glad av blir jag glad av". Han är så himla fin.

Jag har kläder i garderoben som jag aldrig kunnat ha. Två par jeans och en SJUKT snygg klänning. Jag ser fram att kunna ha på mig dem i vår. Kommer definitivt lägga ut bilder så fort jag kommit i dem. Den där klänningen har väntat på mig i garderoben i tre år nu.

En kompis frågade varför jag lagt ut ett kort på mig själv i underkläder. Well, de flesta jag känner har lagt ut kort på sig själva i bikini från semesterresor osv, what's the big deal? Direkt tänkte jag "Mäh, det är bara för att jag är fet" men så var det ju förstås inte. Hon insåg bara inte vikten (no pun intended) av att visa upp att jag är tjock när jag redan konstaterat det i text.

Så jag känner att jag vill förtydliga. Jag lägger ut ett kort på mig själv i underkläder av två anledningar. Dels för att jag ska påminna mig själv om hur jag absolut INTE vill se ut och dels för att jag skulle skämmas något så oerhört om jag bara blev fetare och fetare än tvärtom. Så det är en småtaskig liten motivationshöjare från mig själv till mig själv. Att jag inte ska tappa sugen för då får jag se ut såhär även i framtiden.

Hoppas det blev utrett och att ingen tar illa upp.

Skulle jag få välja kändiskropp skulle jag lätt välja America Ferreras (Ugly Betty).
Hon ser så sund, stark och välmående ut. Och döhet.



Keira Knightley däremot tycker jag bara ser sjuk ut. Men det allra sjukaste vad gäller just den här bilden är väl att folk som kommenterat den sagt "wow, vilka magmuskler!", "oj vad vältränad" och "hon är så jäkla snygg" istället för min spontana tanke "oj, hon ser inte riktigt frisk ut".

Så har det ju varit rätt länge nu, fast jag kommer aldrig vänja mig.
När blev size zero egentligen något att eftersträva?

Efterbilder återkommer jag förhoppningsvis med inom ett år (höhö).



Vågar tydligen inte riktigt släppa tyglarna än. Inte nog med att jag inte vill visa ansiktet, jag ställer mig omedvetet i en pose som jag inte ser riktiga lika fet ut som jag är i verkligheten. Men ni får i alla fall ett hum, trots oskärpa och mörker som också gör att jag ser mindre ut än vad jag faktiskt är (skitkamera).

Om jag skulle vakna imorgon och något på min kropp skulle förändrats, vad skulle jag helst vilja att det var?
1) Att valkarna på ryggen var borta (Hallelujah!)
2) Att magen inte längre hängde över byxorna.
3) Att brösten halverats i storlek.

Det sistnämnda mest för att det är så jäkla tungt. Det är ytterligare en anledning till att jag vill gå ner i vikt. Jag vill förminska brösten (för ryggen och axlarnas skull) men får det inte bekostat av landstinget om jag inte går ner 25kg först. Förhoppningen är ju att bröna försvinner i takt med att jag blir tunnare men jag tvivlar på att de kommer försvinna så pass att de inte tynger längre.

Är det någon av er som gått ner i vikt som vet hur det ligger till med det där?

Det finns så himla många medicinska anledningar och de flesta har jag redan nämnt i tidigare inlägg. MEN den största anledningen till att jag ska gå ner i vikt är ju enkel: Jag vill bli smal.

Jag vill känna på hur det känns. Jag har alltid varit överviktig. Eller nej, egentligen inte. Men jag har nog varit överviktig sen jag var 13-14 i alla fall. När jag slutade 9:an vägde jag in på hela 83kg. Då tyckte jag att jag var fetast i världen. Men här står man 10 år senare, 12kg tyngre.

Det finns en massa kläder jag skulle vilja köpa och en del saker jag skulle vilja göra. Men det är själva känslan jag vill åt.

Att kunna sitta ute i sommarvärmen i bara linne och inte skämmas över sina valkar. Att kunna känna sig fin när man står framför spegeln. Att inte alltid vara den tjockaste i rummet.

Jag har kämpat så mycket i mitt liv för att bli omtyckt och accepterad trots min övervikt. Jag vill kunna slappna av, inte försöka så mycket. Sluta upp med att söka bekräftelse hos andra att jag duger som jag är när jag själv inte tycker det.

Folk i min omgivning är fantastiska. Mina vänner, min sambo och min familj ser mig för den jag är och inte för kroppen jag har. Det är inte de som står i vägen för att jag ska kunna acceptera hur jag ser ut, allt ligger hos mig.

Jag gör inte det här för någon annans skull. Jag gör det för min egen.

Jag vill kunna sitta på bussen eller tunnelbanan utan att skämmas för att jag tar upp så mycket plats. Jag vill slippa att alltid tänka på att sträcka på halsen så att folk inte ska se dubbelhakan. Jag vill sluta upp med att oavbrutet undermedvetet tänka på hur tjock och ful jag är.

Det måste få ett stopp nu. Jag har lagt krokben för mig själv alldeles för länge.

Frukost: 70gr bacon, ett stekt ägg, 80gr keso, kaffe m grädde.
Mellanmål/Lunch: Äggmjölk.
Middag: Korvstroganoff på grädde m broccolibuketter.

Frukosten har jag redan ätit, lunch och middag ligger i planeringsstadiet men jag tror dagen kommer se ut såhär. Vilket känns väldigt bra. Käkade frukost för en halvtimme sen och blev mätt och nöjd. Får se hur mycket mjölkprodukter jag kan äta. Jag vet att många inte tål att äta mycket mat som innehåller grädde, creme fraische osv när de äter LCHF men jag hoppas jag inte tillhör en av dem. Det är ganska restriktivt som det är, utan mjölkprodukter blir det lätt tråkigt (om man inte är väldigt påhittig).

Jag skulle förresten vilja slå hål på en envis myt angående LCHF;

Det är en osund diet där man bara äter kött och fett.

Eftersom jag ser LCHF mer som en riktlinje än en strikt diet svarar jag såklart bara för mig själv, men inom LCHF finns ett stort spann. Vissa är väldigt strikta och äter inga kolhydrater alls medan vissa faktiskt äter rotsaker och frukt, om än oftast i ganska liten skala. Eftersom jag ätit såhär tidigare kan jag på fullt allvar svara att jag aldrig ätit så mycket grönsaker som jag gör när jag äter enligt LCHF. Inte ens när jag var vegetarian. Jag har alltid varit dålig på att äta grönt. Inte för att jag inte tycker om det men för att jag är en riktig latmask. Men eftersom man inte har tillbehör såsom potatis, pasta och ris till måltiderna så äter jag broccoli, blomkål eller någon annan ovanjordsgrönsak som tillbehör istället.
I och med att jag både orkar mer, sover bättre och är piggare betyder det också att jag rör på mig mer. Dessutom äter jag mindre portioner eftersom jag blir mätt av mindre mat.

Låter det osunt?

Nu är det dags för en behövlig omstart. Jag är en tjej, nyss fyllda 25, som är utled på att vara tjock och ful. Imorgon påbörjar jag min viktminskning med hjälp av metoden LCHF (Low Carb High Fat).

Jag har försökt mig på att gå ner i vikt med LCHF vid tidigare tillfällen men har alltid fallit efter några veckor och inte rest mig upp. Första gången jag åt LCHF var precis efter 10 dagars nutrilett-kur. Vilket funkade väldigt bra för min del. Jag fortsatte gå ner i vikt trots att jag åt riktig mat istället för pulverdryck. Men efter ca 8 veckor (-10kg) gav jag upp. Jag vet inte varför, det bara blev så. Så här sitter man och har gått upp 2 av dessa kilon.

--------------------
24/11 2009
STARTVIKT: 95,5kg (!)
BMI: 33,8 (fetma)

Målvikt: 70kg
--------------------

Jag ska alltså gå ner hela 25,5kg.

Jag kommer uppdatera när jag känner för det, men allra minst en gång i veckan. Varje vägdag blir en tisdag.

Varför väljer jag just LCHF? Jo, jag har (som många andra fetton) försökt gå ner i vikt med hjälp av ALLT! Lågkaloridiet, pulverkurer, kräkningar etc men jag har aldrig satsat helhjärtat på något långsiktigt. Jag vill gå ner 30kg på en vecka och tappar motivationen efter bara några veckor. Med LCHF upplevde jag flera positiva effekter. Bland annat:

- Jag gick ner i vikt.
- Min psoriasis läkte ut.
- Jag sov bättre.
- Jag var pigg och glad.
- Min PMS lindrades.
- Min hy såg fenomenal ut.
- Jag åt mer grönsaker än tidigare.
- Jag gick aldrig hungrig.

Så nu är det omstart.

Jag har inget satt måldatum men jag hoppas att jag kan sitta här om exakt ett år och skriva att dagens vikt är 70 prick. Välkommen att följa med på min viktresa!