Dag 150
Jag tror det är dag 150 nu. Inte helt hundra, men jag kör på det (orka räkna baklänges).
Frulle: Kaffe m grädde.
Lunch: Kycklinglår, avokado, broccoli, aioli, kaffe m mjölk.
Middag: Sushi (argh!), ett glas rödvin, en latte.
Jag skyller middagen på två saker. 1) Jag är snål. 2) LCHF-vänliga alternativ var dyra.
Firade lönen med lite spontant tjejhäng såhär på en måndag. Men på hemvägen köpte jag mig lite gott samvete i form av käk som jag ska äta. Så det känns inte helt fel ändå.
Nu har jag varit slapp, slö och likgiltig alldeles för länge. Och fast jag hör mig själv säga "Nu är det strikta klubben som gäller, alla kollisar ska väck" så kommer jag på mig själv med en frukt i handen på jobbfikan och en kost som allt mer liknar HCHF än LCHF.
Det är så himla konstigt hur man motarbetar sig själv. Jag vill ju inget hellre än att vara normalviktig. Det har jag velat sen jag var 7. Nu har det gått nästan 20 år och jag sitter fortfarande och slår huvudet i väggen.
Jag måste bli bättre på att peppa mig själv också. Vara glad för varje dag som går som jag klarar målen jag satt upp. Där satte jag nog huvudet på spiken. Kanske ska börja sätta upp just dagsmål? Enkla saker. Klarar man av en dag kanske man klarar av en till.
Inser ju att jag låter lite AA (en dag i taget) men det är nog vad som krävs. Jag börjar med att sätta upp tre mål för morgondagen:
- Äta det jag bestämt mig för och inte gå utanför ramarna.
- Ta en kvarts promenad på lunchen.
- Bara två koppar kaffe (en på morgonen, en vid eftermiddagsfikat).
Två steg framåt, ett steg tillbaka. Nu måste jag börja röra mig framåt igen.
Frulle: Kaffe m grädde.
Lunch: Kycklinglår, avokado, broccoli, aioli, kaffe m mjölk.
Middag: Sushi (argh!), ett glas rödvin, en latte.
Jag skyller middagen på två saker. 1) Jag är snål. 2) LCHF-vänliga alternativ var dyra.
Firade lönen med lite spontant tjejhäng såhär på en måndag. Men på hemvägen köpte jag mig lite gott samvete i form av käk som jag ska äta. Så det känns inte helt fel ändå.
Nu har jag varit slapp, slö och likgiltig alldeles för länge. Och fast jag hör mig själv säga "Nu är det strikta klubben som gäller, alla kollisar ska väck" så kommer jag på mig själv med en frukt i handen på jobbfikan och en kost som allt mer liknar HCHF än LCHF.
Det är så himla konstigt hur man motarbetar sig själv. Jag vill ju inget hellre än att vara normalviktig. Det har jag velat sen jag var 7. Nu har det gått nästan 20 år och jag sitter fortfarande och slår huvudet i väggen.
Jag måste bli bättre på att peppa mig själv också. Vara glad för varje dag som går som jag klarar målen jag satt upp. Där satte jag nog huvudet på spiken. Kanske ska börja sätta upp just dagsmål? Enkla saker. Klarar man av en dag kanske man klarar av en till.
Inser ju att jag låter lite AA (en dag i taget) men det är nog vad som krävs. Jag börjar med att sätta upp tre mål för morgondagen:
- Äta det jag bestämt mig för och inte gå utanför ramarna.
- Ta en kvarts promenad på lunchen.
- Bara två koppar kaffe (en på morgonen, en vid eftermiddagsfikat).
Två steg framåt, ett steg tillbaka. Nu måste jag börja röra mig framåt igen.
Kommentarer
Postat av: Jenny
En dag i taget är nog jättebra! Mål för dagen också - så man får bli lite stolt när man uppnått dem :) Hejar på dig! Peppkram
Postat av: pethra
Jag vet hur du har det. Jag är exakt likadan. Dagsmål tror jag är en skitbra grej! Kanske matsedel för en hel vecka?
Trackback
