Hahaha, lika bra att skratta åt det.
Nu är det över ett år sedan jag startade den här bloggen. Känns som det är dags att lägga ner den. Hur har året gått då? Jo: Dec-April gick jag ner från 95 kg till 88 kg. So far so good. 7 kg på 5 månader är ganska lite, men allt som allt gick jag ner över 15 kg om man räknar från när jag var som fetast och vägde närmare 104 kg.
Vid 88 kg kändes det mesta bra. Jag sov bra, jag åt bra, jag rörde på mig och jag var på allmänt bra humör.
I somras började jag fuska så smått. Gick upp till 92 och harvade runt den siffran länge. Sen gick jag ner till 90 igen vid nåt tillfälle. Och sen upp till 92 igen. Sen kom mörkret och kylan och jag började fuska ändå lite mer, trots att jag börjat träna. Gick upp till 93. Då blev jag förbannad på mig själv och gick ner till 91 kg. Sen fick jag PMS och dåliga nyheter och då sprack rubbet. Imorse stod vågen på 99,3 kg. Jag har lyckats med konststycket att gå upp över 6 kg på mindre än en månad. Resultatet blir alltså ca +4 kg det senaste året. WAY TO GO!
Varje morgon börjar jag med tanken "idag är dagen då jag ska vända på det, idag ska jag äta bra". Och varje kväll börjar med "fan vad jag är stressad, och är det inte lite synd om mig också? Jag börjar imorgon istället". Vilket i sin tur bara lett till att jag hetsätit och mölat i mig käk like there's no tomorrow eftersom jag ändå ska börja om imorgon. Fast ingenting har smakat bra så har jag ätit och ätit och ätit. Köpt mat för åtskilliga tusen och bara tryckt i mig. BH:n jag köpte för -8 kg sen skär in i ryggen och lämnar illröda märken. Magen gör ont konstant, antingen för att jag ätit för mycket eller för att jag är uppsvälld som en spärrballong. Jag sover 6 timmar/natt istället för mina vanliga 8 timmar. Vaknar med ont i käkarna för att jag gnisslar tänder under natten.
Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur den här skiten, om jag någonsin kommer göra det. Men idag SKA jag äta ordentligt och sticka till gymmet med syrran. Jag gör inga planer för morgondagen. Inga fler omstarter. Försöker koncentrera mig på idag och får se hur det går.
Vägrar i alla fall att väga tresiffrigt. Aldrig igen.
Vid 88 kg kändes det mesta bra. Jag sov bra, jag åt bra, jag rörde på mig och jag var på allmänt bra humör.
I somras började jag fuska så smått. Gick upp till 92 och harvade runt den siffran länge. Sen gick jag ner till 90 igen vid nåt tillfälle. Och sen upp till 92 igen. Sen kom mörkret och kylan och jag började fuska ändå lite mer, trots att jag börjat träna. Gick upp till 93. Då blev jag förbannad på mig själv och gick ner till 91 kg. Sen fick jag PMS och dåliga nyheter och då sprack rubbet. Imorse stod vågen på 99,3 kg. Jag har lyckats med konststycket att gå upp över 6 kg på mindre än en månad. Resultatet blir alltså ca +4 kg det senaste året. WAY TO GO!
Varje morgon börjar jag med tanken "idag är dagen då jag ska vända på det, idag ska jag äta bra". Och varje kväll börjar med "fan vad jag är stressad, och är det inte lite synd om mig också? Jag börjar imorgon istället". Vilket i sin tur bara lett till att jag hetsätit och mölat i mig käk like there's no tomorrow eftersom jag ändå ska börja om imorgon. Fast ingenting har smakat bra så har jag ätit och ätit och ätit. Köpt mat för åtskilliga tusen och bara tryckt i mig. BH:n jag köpte för -8 kg sen skär in i ryggen och lämnar illröda märken. Magen gör ont konstant, antingen för att jag ätit för mycket eller för att jag är uppsvälld som en spärrballong. Jag sover 6 timmar/natt istället för mina vanliga 8 timmar. Vaknar med ont i käkarna för att jag gnisslar tänder under natten.
Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur den här skiten, om jag någonsin kommer göra det. Men idag SKA jag äta ordentligt och sticka till gymmet med syrran. Jag gör inga planer för morgondagen. Inga fler omstarter. Försöker koncentrera mig på idag och får se hur det går.
Vägrar i alla fall att väga tresiffrigt. Aldrig igen.
Kommentarer
Postat av: pethra
Jag tror på dig! Och fyfan va jag känner med dig. Och känner igen mig.
Postat av: Anonym
Guuud vad jag känner igen mig! Är så skönt att läsa att det finns fler som jag.
Snart är det nytt år!Då jävlar ska vi lyckas! Kram
Postat av: Ellen - ellastankar.blogg.se
Ibland blir det sa, det ÄR inte det enklast som finns att ga ned i vikt. Men jag tror pa dig, nästa gang lyckas du!!
Postat av: Wille
Kollar in lite då och för att se hur det går för dig. Jag hoppas bara att du mår bra, förutom att dom här banden skaver. Man ska ha lite upp och nedgångar för att det ska bli lite spänning i livet. Nu kommer det att vända till en uppgång igen:-)
Postat av: Wille
Jag menar alltså inte en uppgång av vikten...
Postat av: ACE
Lycka till! Jag har också gjort en omstart...
Trackback
