Tråkig tråkig tråkig torsdag
Inte varit sjuk sen jag började äta LCHF (jag som annars drar på mig varenda liten småförkylning jag möts av). Men det är ju ingen garanti för att man inte är hemma från jobbet ändå. Det finns nämligen något som heter NACKSPÄRR. Eller, spärr och spärr, jag är ju inte helt låst. Vad heter det då? Nackskott? :-P
Dagens outfit: Sambons träningsjacka, halsduk, skitigt hår, mörka ringar under ögonen och oborstade ögonbryn. Just mörka ringar under ögonen spås bli årets grej våren 2010. Kom ihåg var ni hörde det först.
Men nackspärr är inte lika illa som ryggskott i alla fall. Försöker se det från den ljusa sidan. Jag kan gå, stå, sitta, ligga. Däremot är det svårt att ta sig från liggande position till sittande, det tar några minuter. Men det går. Med ryggskott kan man ju inte göra någonting, inte ens ligga still utan att det strålar smärta i hela kroppen. Så jag är up and running ändå, men skulle inte kunna jobba. Knappt så jag kan laga mat så det blir en väldigt enkel lunch.
Måste ändå bekänna att jag är väldigt glad för idag. Inte för att jag får vara hemma och skrota i mjukisar, tvärtom. Jag blev glad i morse när jag kom på mig själv med att bli hiskeligt förbannad för att jag inte kunde åka till jobbet. Vilket för mig bara visar på hur otroligt bra jag trivs på jobbet. Förstår ni vad jag menar? Ja ja. Nu är det lunchdags. Kallskuret.
Dagens outfit: Sambons träningsjacka, halsduk, skitigt hår, mörka ringar under ögonen och oborstade ögonbryn. Just mörka ringar under ögonen spås bli årets grej våren 2010. Kom ihåg var ni hörde det först.
Men nackspärr är inte lika illa som ryggskott i alla fall. Försöker se det från den ljusa sidan. Jag kan gå, stå, sitta, ligga. Däremot är det svårt att ta sig från liggande position till sittande, det tar några minuter. Men det går. Med ryggskott kan man ju inte göra någonting, inte ens ligga still utan att det strålar smärta i hela kroppen. Så jag är up and running ändå, men skulle inte kunna jobba. Knappt så jag kan laga mat så det blir en väldigt enkel lunch.
Måste ändå bekänna att jag är väldigt glad för idag. Inte för att jag får vara hemma och skrota i mjukisar, tvärtom. Jag blev glad i morse när jag kom på mig själv med att bli hiskeligt förbannad för att jag inte kunde åka till jobbet. Vilket för mig bara visar på hur otroligt bra jag trivs på jobbet. Förstår ni vad jag menar? Ja ja. Nu är det lunchdags. Kallskuret.
Kommentarer
Trackback
