Back on track, once again
Så visst, jag har några kilo kvar till att ligga under 90-strecket igen, men jag tar det med ro.
Vad var det som krävdes för att hitta motivationen igen då? Jag satt med sambon på balkongen och pratade om hur besviken jag var på mig själv och hur mycket jag skämdes över att ha gått upp så mycket på kort tid. Pratade om hur jag knappt ville ta mig utanför mitt eget rum på kontoret eftersom jag blivit så fet. Jag har inte kunnat ha sommarkläder utan att vilja gråta när jag såg mig i spegeln. Och vilken totalångest det var att vara på väg tillbaka till den där stora formlösa klumpen jag var i höstas. Och att höra mig själv prata om hur dåligt jag mår över situationen fick det att vända.
Jag tröstäter för att jag mår dåligt över min vikt. Så är det ju. Vilket gör att jag går upp ännu mer och mår ännu sämre och äter ännu mer. Någonstans måste jag sätta stopp innan det blir ohållbart. Och nu lyckades jag innan jag var tillbaka på ruta ett i alla fall.
Min plan att vara normalviktig till hösten är inte möjlig i år, men kanske till nästa sommar. Det kommer ta tid, det får det göra. Jag måste bara se till att må hyfsat bra och inte börja noja över hur fet jag är för det är då det brister på riktigt.
Så: Det jag måste jobba på är att acceptera hur jag ser ut och hur situationen ser ut, då tror jag det mesta ger sig självt. Ger jag mig själv ångest över hur mycket jag väger kan jag nästan räkna med att gå upp ännu mer.
Nu har jag iaf käkat väldigt bra LCHF-mat senaste dagarna och känner mig väldigt nöjd med det. Känner mig inte lika uppblåst och äcklig längre. Och det är ju alltid en bra (om)start.
Hej Maja! Dessi skrev en tråd på KIF där hon fick väldigt bra svar angående just känslo-ätande, speciellt av signaturen Joula. Här är länken till tråden:
http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=d07dc313-00cc-4b76-9da9-23c977910593
Läs och begrunda, speciellt inlägg 19!!
Kul att du är tillbaka! :)
Jag vet hur det är att tröstäta...det gjorde jag hela tiden förut. Allt at jag, men mest sötsaker... Nu har jag äntligen läget under kontroll, känns det som. Och jag äter när jag är hungrig. Har haft en chokladkaka (85% kakao förstas) liggande i byraladan i flera dagar nu men har inte rört den! Inte illa för att vara mig. Och den ska fa ligga där orörd till atminstone nästa helg eftersom jag äter lite striktare denna vecka.
Kämpa pa! Du fixar det ska du se!
Låter mycket bra det där!
Jag grät ut inför min sambo för några veckor sen, om hur mycket jag vantrivs med mig själv och hur jag kände inför allting, och därefter kändes det bättre. Måste nog också inse att det inte går så snabbt som jag vill. Jag tänkte också normalviktig till hösten men det är omöjligt just nu.
Man får ta det i den takt det tar. :)
Du är jätteduktig som kämpar så hårt!
Åh vad jag bara älskar din blogg, jag älskar det faktum att du verkligen skriver om alla "återfall" eller vad man nu ska kalla det och att du fortsätter att kämpa, du är en sån fantastisk inspiration för alla! Keep on! PUSS
Vilken bra blogg! Jag känner igen mig i känslan du beskriver, att känna sig fet och ofin alltid. Usch, jag vet inte hur många gånger jag varit ledsen över min vikt - gillar den ff INTE men är på g åt rätt håll nu!
För ett tag sen så började jag äta lchf och det är det bästa som hänt mig! Inget sug i magen (som jag alltid haft med alla dieter jag hållt på med), jag har jämnare humör, magen är glad och jag är så pigg! Sen är det ganska kul att kunna bevisa för folk att man går ner i vikt med denna maten och faktiskt slipper att sitta på t ex en restaurang och beställa ett ensamt salladsblad med extra luft på tallriken bara för att man kör nån diet som man till sist exploderar på för att man inte ORKAR längre. Bara det sporrar mig ännu mer!
Kämpa på och var stark för din egen skull, detta är för livet och inte bara för en tillfällig viktminskning - anser jag. Du kommer att fixa det så bra, det är jag säker på efter att ha läst en stund i din blogg. Låt kroppen styra, lämna allt till den och låt den bestämma när den är hungrig eller mätt, skit i tider, bara flyt med så ordnar sig allt.
Vi som lchf:ar får väl peppa varann när vi har kassa dagar, för de kommer alltid att komma oavsett vad vi äter!=)
Om det är ok så vill jag följa dig, så jag länkar från min blogg. Annars får du säga till.
Mvh Åsa-Maria
