Om att äta sig mätt

Något jag tänkt på mycket senaste dagarna är hur jag själv ser på mat. För bara några månader sen var mat bra till en massa saker. Dämpa ångest, bota ensamhet och ren och skär sysselsättning om jag hade tråkigt. Men nu senaste veckorna har det gått upp för mig mer och mer att min syn på mat förändrats ganska drastiskt. Nu är mat först och främst energi. Påfyllning. Att det är gott är bara en bonus.

Mycket tror jag har att göra med hur min mättnadskänsla har förändrats. Nu är jag egentligen aldrig vrålhungrig eller proppmätt. Snarare hungrig och ohungrig. Aldrig mätt-mätt. Det är en känsla som är svår att förklara. Jag slutar äta när jag är nöjd, inte när jag är regelrätt mätt. För mig har mätt alltid betytt att jag inte skulle kunna få ner en enda liten bit till. Nu har ordet mätt ändrat innebörd till att betyda att man känner sig påfylld och att man laddat batterierna.

Nu sitter jag bara och babblar. Vet inte ens vad jag ville ha sagt. Mer en liten påminnelse till mig själv att det inte bara är på viktfronten jag kommit långt utan även i psyket.

Kommentarer
Postat av: sofie

hej, tack för din kommentar på min blogg. jag har inte läst nån blogg på superlänge, men nu blev jag helt peppad igen.

Londonresan var superkul och gav många steg på stegräknaren fast jag kom ifrån lchf lite men du är det dags att ta tag i det hela igen :D Din blogg inspirerar verkligen till det :D

2010-03-04 @ 16:33:57
URL: http://emmasofieg.blogg.se/
Postat av: Mojjan

Det skönaste är känslan av att man inte hamnar i matkoma som man kunde göra förut efter en stor måltid. Nu kan man njuta av en fredagsmiddag med fläskfilé, kålrabbigratäng och beasås men ändå känna sig ohungrig och inte äckelmätt. :)

2010-03-05 @ 07:37:18
URL: http://mojjanmoisanen.blogspot.com

Lämna ett avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0