Så går en månad från vårt liv och kommer aldrig åter.
Hamnade i världens svacka. Tror mörkret och kylan tog ut sin rätt på humöret och måendet. Har inte tyckt att någonting varit roligt senaste veckorna. Började slarva med maten, sov sämre, gnisslade tänder och blev riktigt sjuk på köpet. Låg hemma med feber i några dagar och tyckte synd om mig själv. Sen kom jag tillbaka till jobbet och hann jobba några dagar innan jag fick det värsta tänkbara beskedet; En av mina systrar har bröstcancer. Samtidigt har min mormor blivit riktigt dålig och allt bara kändes helt becksvart där några dagar.
Jag har ätit mig igenom senaste två veckorna. Dämpat ångest, botat ensamhet och tryckt undan sorg med mat. Vilket jag alltid gör under stressiga situationer. Det är svårt att programmera om.
I söndags var jag hemma hos en annan syster på adventsfika. Då bestämde vi att det är dags för en omstart. Träffade en kompis i fredags och satt och pratade om just LCHF och hur mycket bättre jag mår utan socker. Så nu är det back to basics. Simmade 1 km med syrran på badhuset igår, vilket var riktigt skönt. Vi tog en paus på 2 veckor helt utan träning. Det blev för mycket med cancerbeskedet, filmfestivalen, mässor och dylikt. Varken tiden eller orken fanns. Så nu har vi kommit igång igen.
Sen gårdagen har jag gått ner -1,5 kg, vilket vittnar mer om hur mycket jag gått upp på sistone än något annat. Men nu spelar vikten ingen som helst roll, jag vill bara må bra.
Känns bra att vara tillbaka på banan. Igen.
Välkommen tillbaka! Jag är själv inne i en nystart efter en lång tids stress och allt vad det för med sig...
Visst fixar vi väl detta?!
Jag beklagar verkligen att din syster fått bröstcancer - hemska sjukdom! Måste dock berätta att jag för bara några veckor sen träffade en kvinna som precis blivit frisk från sin bröstcancer och hon sa till mig: "-Bli inte rädd eller förtvivlad om du själv skulle få bröstcancer - det är en sjukdom man blir frisk från idag.Och med denna sjukdom fick jag ett nytt liv där jag värderar allt som gör mig glad och lycklig högt och prioriterar alltid det före annat som är tråkigt. Jag LEVER idag, det gjorde jag inte innan denna nästintill odödliga sjukdom."
Jag hoppas dessa ord stärker dig såsom de gjorde med mig. Jag har tack och lov ingen i min närhet som fått denna sjukdom (än) men den dagen det kanske sker kommer jag inte bli helt förkrossad!
Ha en underbar dag! Kramar, Jeanette
Välkommen tillbaka! :) Jag tror det är bra att ge sin kropp bra bränsle även om allt runt omkring är kaos.
Jag beklagar att din syster diagnostiserats med bröstcancer. Min mamma fick samma besked för bara några få månader sedan och det vände helt upp och ned på världen. Prioriteringarna ändras och man inser vad man faktiskt har, även som anhörig får man sig en tankeställare.
Men det är som Nettie säger ovan, man blir frisk från det och hela tiden forskas det massor och behandlingen blir bättre och bättre!
Min mamma opererades i slutet på september och nu anses hon vara frisk av läkarna. Behandlingarna som hon genomgår just nu är bara förebyggande, så det dumma inte ska komma tillbaka. Det är rätt skönt att tänka så.
Jag hoppas att det går bra för din syster, men jag betvivlar inte att det kommer att göra det!
Många kramar!
Ah, det maste ha varit en jobbig tid...förstar att du inte haft lust att blogga. Hoppas allt gar bra med din syster och din mormor!
Och lycka till med att komma tillbaka till LCHF-livet! Om du vill och orkar sa fixar du det :) Det är bara att kämpa lite extra i början.
Hej.
Beklagar det som hänt :( Inte kul när något sånt händer! Kramar om
Äter du enligt LCHF? Då är vi två isf.
KRAM
Jag hoppas det går bra för din syster och att ni finns där för varandra! Jag kände så väl igen mig i de du skrev om att du ätit dig igenom dom senaste veckorna. Jag är själv så, att jag äter istället för att känna, bearbeta och finna vägar i tuffa situationer... Kämpa på nu med allt som du, din syster och er familj har framför er!
