FLAB TO FAB

Ja, alltså, låten passar ju för dagen (fredag yaknow...). Själv sitter jag själv. Vilket kanske säger sig självt? Nu ska jag sluta upp att trassla med ord innan jag skriver något obegripligt.

Sitter i alla fall som sagt själv hemma en fredagkväll som denna. Sambon jobbar och det är Idol på TV. Och nej, jag är inget Idol-freak egentligen. Hade jag haft stålars skulle jag hittat på något roligare. Bjudit en kompis på bio, gått till Heron och lirat flipper eller åkt hem till min A och myst med hennes katt. Men pluskan ekar tom. Sambon strulade till det med sin ansökan till CSN så han får pengarna först på tisdag. Vilket gjort att jag ligger ute med mycket mer än jag räknade med. Trist.

Men till något glädjande; På bara 12 dagar har min kropp förändrats en del. Jag börjar se antydan till midja igen och jag känner mig inte alls lika sladdrig. Min omstart kom verkligen inte en minut för sent. Dessutom har jag somnat mellan kl.21-22 varje kväll i veckan och vaknat runt kl.06 och varit pigg. Vilket är få förunnat. Lite trist att dagarna blir så korta (är van att vara vaken till midnatt eller senare) men jag känner ju i kroppen att det är välbehövligt.

Ser fram emot måndagens vägning. Tror på minus. Vilket ter sig självklart, det är bara andra veckan på omstarten och första veckorna går man ju ner per automatik så länge man inte krubbar pizza eller äter alldeles för lite kalorier. Vilket jag inte gjort något av.

Idag har jag f.ö. saknat min näsring himla mycket. Varför kan man inte få vara vuxen och ha ett seriöst jobb samtidigt som man har ring i snoken? Det är trist. I will always remember my piercing. Och jag saknar mitt långa hår lite också.