FLAB TO FAB

Läst lite på olika forum och bloggar om folk som äter enligt LCHF. Det är förvånande många som väger allt dom äter, skriver upp det i matdagböcker, räknar ut på grammet hur mycket de ska äta av proteiner, fetter och kolhydrater. Jag förstår inte hur man orkar. Är det bara jag som är lat? Försökte att föra in min mat i en matdagbok för några år sen (och då hamnade jag i snitt på 700kcal/dag, lyckat...) men pallade inte för att det var så tråkigt. Jag försöker känna efter om jag äter bra eller dåligt. Så, magen är uppsvullen av kebaben jag käkade igår? Då käkar jag inte där mer. Typ så. Väldigt enkelt.

Idag kommer jag ha ätit
Frulle: Tre kokta ägg m majo.
Lunch: Flatrökt skinka, kokt blomkål, en avokado och en plommontomat.
Middag: Omelett m laxost.
+ tre koppar kaffe m mjölk under dagen.

Förutom att jag kan minska på kaffet (och mjölken framför allt) så tycker jag att det ser hyfsat ut. Skulle jag däremot skrivit upp allt det här i minmat eller calcounter skulle jag se de där kolhydratsgrammen från tomaten och mjölken och blivit superdeppig. Och säkert gett upp efter en vecka för att jag inte orkade vara tillräckligt strikt. Så för min del skippar jag allt vad vägning heter (väga mat då, väga mig själv gör jag ju titt som tätt).

Summan av babbelkardemumman är att jag inte tycker det är bra att bli alltför obsessed vare sig det gäller kolhydrater, kalorier eller vikt. Det leder bara till att man hetsar sig själv tills man inte orkar mer. Så den här gången tar jag det piano.

Apropå ingenting så är det så satans kul att gymma. Nästa tillfälle är på torsdag, då ska vi prova roddmaskinerna har jag bestämt.

Tack för alla kommentarer förresten, jag blir så himla glad eftersom det faktiskt låter som ni menar det. Topp topp. Nån måste ju ha en blogg om hur det är att misslyckas med att gå ner i vikt också (för att sedan skämmas, äta lite till, hitta motivationen och ta tag i't igen).