FLAB TO FAB

När jag var 22-23 år vägde jag 92 kg (4 kg mindre än idag) och anmälde mig till "Du är vad du äter" eftersom jag tänkte "ja, det kan ju inte bli värre". Lyckligtvis kom jag inte med, skulle nog skämts en del över det nu.

När jag satt på bussen idag på väg hem från jobbet ringde det ett nummer jag inte kände igen, så jag svarade och då var det från Titan television. De sparar tydligen ansökningar om de ska göra fler säsonger, vilket de alltså ska. Men nu ska det gå på TV4. Oh well. Fick smått panik över att hon ens ringde så jag hasplade ur mig "Jag förstår vart du vill komma men... det behövs inte längre. Alls. Men tack ändå!" varpå hon gratulerade mig till att jag tagit tag i det själv, att jag var så bra som inte behövde hjälp och så sa hon "Ja, de flesta jag har ringt har fortfarande suttit i samma situation som tidigare, vad kul att du klarat dig själv!! Grattis!". Tack tack sa jag, sen la jag på. Och började grina.

Jag skiter i det här nu. Får försöka finna mig i att vara fet. Vem försöker jag lura? Jag kommer aldrig bli normalviktig. Orkar inte ens försöka längre, jag är ju helt jävla värdelös på allt som har med självdiciplin att göra.

Lägger den här bloggen på is. Har inte riktigt hjärta att radera den om det nu skulle vara så att det här är en vintersvacka. Men ni behöver inte kika in varje dag, det kommer inte finnas några uppdateringar.