FLAB TO FAB

Jag har uppenbarligen en trogen läsarskara på 20-30 pers/dag. Vilka är ni egentligen? Har ett fåtal vänner, bekanta och familjemedlemmar som jag misstänker hälsar på då och då men det skulle vara väldigt roligt om ni lämnade en kommentar och sa "Hej".

:-)

Klockan är 08:45 på en lördag och jag är på väg till simhallen. Nu har nog helvetet frusit till is och grisar har börjat flyga. Smygvägde mig nu på morgonen och kan inte säga annat än att det ser förbannat bra ut. Heja mig!

Ligger i soffan med min nya mobil och kollar på idol. Kände att jag måste prova blogga på den, bara för att jag kan. Haft något av en skitdag pga trassel hemmavid och känt mig allmänt nedstämd. Stod i kylen och fingrade på allt jag inte ska äta. Har ju en tendens att tröstäta allt som kommer i min väg när jag har ågren. Men så tänkte jag på min syrra, vår träning och hur jäkla glad och nöjd jag var när jag kom hem igår. Så det blev keso till kvällsmat istället för mackor. Vilket ju är ett stort steg framåt. Imorgon efter frukost ska jag iväg och simma en sväng och få bort lite agressioner. Och förhoppningsvis syns mina små framsteg på vågen på måndag. Nä, nu ska jag kolla vidare på idol. Ledsen att det blev ett väldigt kompakt inlägg, mobilbloggande var inte så enkelt. Blir nog datorn nästa gång. L8er!

Det går nedåt på vågen, igen. Vilket ju självklart är hur skönt som helst. Varit petnoga med vad jag stoppat i mig den här veckan, tagit trapporna istället för hissen och älgat runt extra mycket på kontoret bara för att röra på mig lite. Det är lite halvknepigt att få in vardagsmotionen på jobbet då man spenderar 85% framför dataskärmen så man får ta sig lite tid.

Idag ska jag och syrran träna igen i alla fall. Har fortfarande lite träningsvärk i armarna, men vi ska fokusera på underkroppen idag så det ska inte vara några problem. Idag har jag satt som mål att jag ska gå 10 minuter och jogga 5 minuter under vår uppvärmning. 5 minuter är ju ingenting, jag vet. Men just jogga/springa har jag inte gjort på så sjukt länge så jag tar det pö om pö. Plussar jag någon minut varje gång kommer jag snart klara av att jogga en halvtimme (oh happy day).

Jag har f.ö. köpt en mobil med en skitbra kamera, så snart börjar det dyka upp bilder här igen. Varit väldigt dåligt med kort senaste tiden eftersom vår bluetooth-pryl till datorn pajat. Men nu har jag en flashig androidlur man pluggar in direkt i burken (eller laddar upp direkt, men sambon måste lära mig hur man gör).

Var och tränade med min syster igår, och hör och häpna: Det var ju jätteroligt! Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka, i alla fall inte efter bara en gång. Och jag joggade på löpbandet. Visserligen gick jag snabbt i 12 minuter och joggade bara sista 3 eftersom jag inte var riktigt säker på att jag skulle klara av det. Men det gjorde jag. Toppen!

På väg hem gick jag till Ica och handlade. Har bestämt mig för att jag ska försöka lära mig äta lever, så jag köpte kycklinglever och gjorde en gryta när jag kom hem. Fy fan säger jag bara. Smaken är väl okej, men konsistensen är vedervärdig. Men jag ignorerade kräkreflexen och fick i mig en portion. Tog med mig en till lunch idag. Det måste ju gå att komma förbi äckelkänslan på nåt vänster. Sambon älskar lever men frågade ändå varför jag var så benhård på att jag ska tycka om det. Well, det är ju väldigt näringsrikt. Och sjukt billigt.

Enough.

Det är några månader sen jag skrev min vikt här i bloggen. Anledningen är självklart att jag misslyckats fatalt med att gå ner. Var nere på 92,5 kg för ett tag sen men gick snabbt upp till 98(!). I dagsläget väger jag 95,6 kg.

När jag startade den här bloggen (för 11 månader sen) vägde jag 95,5 kg om jag inte minns fel. Så jag väger mer nu än när jag startade. Vilket självklart inte känns bra. Alls. Borde döpa om bloggen till hurmanmisslyckasmedlchf.blogg.se.

Nu är det ju inte LCHF det är fel på utan mitt problem med att följa en diet. Men men. Det känns i alla fall som ett otroligt bra första steg att börja träna. 2 ggr/veckan. Min förhoppning är att jag ligger på 80-nånting kg vid årsskiftet. Vilket är minst -6kg på ungefär 12 veckor. Vilket är en rimlig målsättning.

Ja ja. Enough chit-chat. Afk.

Igår var jag så überpepp efter jobbet så jag beställde en Shockabsorber Sport-BH (för mina hänglökar á 75H är utbudet inte så stort, I <3 Timarco) och så köpte jag ett par innepjucks. BH:n kostade 449:-, vilket jag tycker är lite i överkant. Skorna var på dunderrea och skulle ha kostat 500:- men av någon outgrundlig anledning slog killen i kassan in 350:-. Säkert nån "rea-på-rea", jag var smart nog att inte ställa frågan utan pinnade iväg med mina billiga skor snabbt som attan om det nu skulle ha varit ett misstag.

Efter inköpen bar det av till syrran som flyttstädade. Gnodde varenda dörrkarm och dammsög lådor. Skrubbade ur kylen. Kånkade ner cyklar och kaffebryggare tre trappor. Det tog inte mer än 3 timmar, men fasiken var slut jag var på vägen hem. Glömde helt bort att käka något på vägen, så igår blev det inte mer mat än frulle och lunch. Var alldeles för trött när jag kom hem så jag slocknade i soffan. Känns i kroppen att jag faktiskt RÖRDE på mig igår. Vilket bådar gott. Jag gillar träningsvärk. Och det är väl tur med tanke på att jag börjar träna på måndag.

Dessutom täcker friskvårdspengen från jobbet en del av kostnaden för årskortet. Pröjsar 2500:- på ett bräde men får tillbaka 1000:- på nästa lön. Känns väldigt bra.

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och hört av mig till syrran. Vi ska börja träna på måndag! På GYM. Jag har alltid varit rädd för gym eftersom jag är så tjock och otymplig, men när jag tog mig en funderare igår kom jag på två saker. Dels: På Stockholms Stads gym går vanligt folk. Det är bra. Och om det nu är någon där som tycker jag är tjock, so what? Jag är ju det. Och det är väl bara bra att jag försöker göra något åt det?

Dessutom har jag tusen gånger lättare att äta bra när jag rör på mig eftersom jag inte vill sabba resultaten. Så alla som menar på att man inte behöver träna för att gå ner i vikt; Nej, det kanske man inte behöver. Men det hjälper även på ett psykologiskt plan.

Så jag ska köpa träningsdojor och en bra sport-BH, sen kör vi!

Det är många ska bara som hopar sig.

Jag ska börja tycka om mig själv, jag ska bara gå ner i vikt först.
Jag ska ta itu med mina andra issues, jag ska bara reda upp det mest akuta själv först.
Jag ska sluta röka, jag ska bara reda ut mina issues först.
Jag ska till tandläkaren, jag ska bara sluta röka först.
Jag ska gå ner i vikt, jag ska bara...

Ja, vad ska jag bara? Vänta på att motivationen faller ner i knät på mig en vacker dag och inte lämnar mig igen? Hoppas att någon hux flux cashar upp och skickar iväg mig på fat-camp? Eller ska jag bara ge upp? Det är jag ju bra på efter många långa års övning.

Jag blir så trött och besviken på mig själv att jag är så lat och oduglig. Och ju tröttare jag blir på mig själv desto mer lat och oduglig blir jag.

Ska kanske börja arbeta inifrån och ut istället för tvärtom.

Jag ska bara överlägga med min lata sida om jag verkligen orkar ta tag i det.

Visst har det varit tyst här senaste dagarna? Det är inte så konstigt. Jag har varit dundersjuk i fyra dagar, men nu äntligen har jag kunnat stå på benen och faktiskt ta mig utanför lägenheten. Har fått två rediga käftsmällar, en i form av magsjuka/matförgiftning (nåt skit var det) och en i form av halsont och hosta. En väldigt dålig kombo. Det är svårt att spy samtidigt som man hostar (men det går, haha).

Ja ja. Jag har i alla fall ätit BRÖD senaste två dagarna. Det är det enda jag kunnat hålla kvar av någon outgrundlig anledning. Bakade scones igår och har levt på det två dagar. Men idag var jag som sagt så pigg så jag kom utanför huset så imorgon är det back to LCHF. Ägg och bacon till frulle, sen till jobbet.

Var rätt krasslig i halsen hela förra veckan, men det bröt ut totalt efter fredagens hålligång. Ett hålligång som utmynnade i löftet till mig själv att jag inte ska dricka på ett tag. Nåt glas vin om jag åker och hälsar på nån eller nåt, fine. Men går jag ut igen inom närmsta månaderna så blir det inte mer än just ett glas vin. Har väl alltid, sen jag började dricka, haft mer eller mindre svårt med att säga till mig själv "det räcker nu". Vilket i sin tur lett till obehagliga situationer, både för mig själv och för andra. Så nu är det bra för ett tag framöver. Känns inte som jag försakar någonting eftersom jag ändå är ute så sällan. Och ska sanningen fram har jag haft mycket roligare när jag är nykter senaste åren ändå.

Synd att det inte riktigt funkar så med mat. Man kan inte ta ett mat-fritt halvår bara för att man märkt att det blivit lite mycket på sistone. Men det skulle vara himla skönt. "Jaha, du behöver lite distans till mat ett tag? Då hookar vi upp dig med dropp". Yes plz.

Nu har jag fördrivit en hel halvtimme vid datorn sen jag kom hem. Jag skulle ju laga mat! Kvällen är ju fullspäckad med TV-program jag vill se (bara finkultur såsom Biggest Loser och Idol). Får käka kalla köttbullar från gårdagen.

HÖPP! Redan missat 5 minuter av Biggest Loser. BBL.

Hur ofta har jag inte sagt det? Well well, det går i alla fall bra nu. Igår käkade jag iofs färdiga köttbullar från Ica och gick upp 0,5 kg under natten. Var 4gr kolhydrater per 100 gr köttbullar enligt förpackningen, vilket jag betvivlar starkt. Men men. Tror det mesta är vatten jag samlat på mig iom att jag kissat sex gånger redan och klockan inte ens är 10:00.

Annars är det en hyfsat bra dag. Envisades med att klämma in mig i ett par brallor som är för små (köpte dem i våras, aldrig använda). Tänkte att dom väl skulle töja sig under morgonen. Tji fick jag. Obekväma som faen, men om några till minuskilo sitter de säkert som en smäck. I hope.

Idag åt jag ingen middag, jag åt en korv med bröd. Kanske inte så LCHF-vänligt, men med 20 spänn på fickan och på väg till en demonstration kändes det som ett vettigt alternativ.



All kärlek till alla som var med på demonstrationen mot rasism i Stockholm idag. Blev alldeles varm i kroppen av att se vänsterpartister, moderater, unga, gamla, sjuka, friska, svenska, invandrare, ateister, kristna, muslimer och judar stå upp för allas lika värde.

I natt kommer jag sova gott.

Det här är ett inlägg som inte handlar någonting om vikt, LCHF eller motivation, enbart frustration.

Sverigedemokraterna in i riksdagen. När jag bodde i staden där jag växte upp och det sattes upp BSS-klistermärken överallt och heil-ades i parken trodde jag aldrig att det någonsin skulle nå "den riktiga politiken". Det är med bestörtning jag ser att svenska folket valt in rasism, homofobi, viljan att skärpa abortlagarna och annat bullshit i vår riksdag.

Idag skäms jag över att vara svensk.

Igår åkte jag och min sambo in till stan, tog två glas vin på söder med en bekant. Var sjukt hungrig på vägen dit så jag och sambon stannade vid grillen. Kebabsallad plz. Men fan vad jag är trött på kebab nu. Säga vad man vill om LCHF, när man käkar på restaurang är det rätt enkelt. Men när man bara vill käka nånting i farten är det rätt svårt om man inte vill ha någon form av sallad (kebabsallad, gyrossallad etc). Och det blir rätt enformigt. Något tips på vad man kan äta i farten som man inte måste förbereda hemma?

Kollat på både Biggest Loser och Losing it with Jillian (som jag inte ens visste fanns förrän ikväll). Är smått avis. Jag skulle också vilja bli strandsatt in the middle of nowhere med två stenhårda tränare, andra i samma sits och ... mja, det spricker ju på maten. Kalorireduktion är väl ett bra sätt att gå ner i vikt, men jag vet inte om jag skulle orka vara hungrig jämt. Fast wtf, finns det ingen annan mat att tillgå så fine. Jag vill också rasa kopiöst i vikt.

Har funderat lite på det här med hur mycket folk väger. Min normalvikt (enligt BMI) är 70 kg. Men jag skulle lätt "nöja mig" med att väga 80 kg. Har än en gång kollat på gamla kort när jag var 16 och vägde 83 pannor och jag såg ju inte tjock ut. Alls. Eller är det för att jag jämför mig med hur jag ser ut nu? Jag har hur som helst landat i vetskapen om att jag nog aldrig kommer bli normalviktig enligt BMI. Down the line handlar det bara om att jag ska känna mig nöjd med mig själv.

Och det går riktigt bra nu. Igen. Var hungrig igår eftermiddag och tog en banan. Skalade den till och med och tänkte käka upp den, men jag VET ju att bananer är kolhydratsbomber. Så jag slängde den istället. Kanske inte är en stor grej i och för sig. Men det känns i alla fall som att jag är på rätt väg. Ska försöka ha ett litet förråd med saker jag ska äta på kontoret om det behövs.

Gått ner ungefär 2,5 kg sen i söndags. Vattenvikt, men det är i alla fall kilon. Ser inte lika svullen ut i fejset och det känns jäkligt skönt. Märkt att ansiktet, brösten och röven är ställena där kilon sätter sig snabbast. Kunde knappt trycka in mina brön i min dyr-BH förra veckan. Så 2 kg är skillnaden mellan 75 H och 75 I. Blaj. Men hänger det på så små marginaler borde jag ju gå ner minst 2 BH-storlekar om jag går ner några kilon.

Ja ja. Nog med yip-yap for now. Ska bli lite bättre på att blogga, känner mig ju alltid lite bättre till mods när jag skrivit någonting. Vare sig det handlar om en bra dag eller en dålig. Och STORT TACK för alla kommentarer jag får när det inte går bra. De hjälper mer än ni tror och gör att jag tar misslyckandena med gott mod.

Hade ju tänkt att den här bloggen skulle bli en viktresa utan dess like. Min plan var ju att, vid den här tiden, väga runt 75-80 kg. Haha. Det gick ju sådär. Väger nästan lika mycket nu som när jag sjösatte bloggen för 10 månader sen. Men jag lägger inte av. Det finns tillräckligt med viktbloggar som bara försvinner för att det inte går bra för de som skriver. Jag vill inte att min blir en sån.

Over and out.

PMS är min värsta fiende. Har backtrackat lite både i bloggen och i min privata dagbok och har upptäckt att när det skiter sig för mig är det veckan innan mens. Som förra inlägget. "Bu och bä och boohoo vad synd det är om mig, jag tror jag måste äta lite". Kanske skulle försöka med cyclo F igen och se om det funkar? Fast fan vad dålig hy jag fick. Någon annan som vet något som hjälper mot ångest-PMS?

Annars funkar allt hyfsat just nu. Vikten har jag faktiskt ingen koll på. Ingen idé att ställa sig på vågen när man ändå vet att man kommer bli sur. Jag väntar med det. Men maten har det gått rätt bra med ändå. Nu är det bara en ordentlig storstädning av köket som behövs för att jag ska tycka det är kul att laga mat igen. Jag avskyr att laga mat i en snuskigt kök och jag har inte haft tid (läs: ork) att städa. Men i helgen blir det av.

Ikväll blir det firre till middag. Och imorgon blir det en tripp till badhuset. Nu har jag sagt att jag ska ta tag i motionen så länge så det börjar bli löjligt. Mañana mañana.

Hoppas det går bra för er andra som kämpar med vikten. Det är ju löjligt egentligen, hur svårt det ska vara fast det i praktiken är så lätt. Jag VET ju att jag kan gå ner i vikt. Jag är inget scientific enigma som kan leva på vatten och luft och behålla mina 90+ kilon. Nu är det bara till att faktiskt göra't också.

Mer verkstad, mindre snack.

Haft fullt upp på sistone. Eller mjae, kanske inte FULLT upp. Men jag har blivit insugen i ett nytt RPG (Perona 3) och suttit mer i soffan än i datastolen på sistone.

Så, hur går det för mig? Hm. Åt helvete, helt okej eller jättebra. Det beror på. Just idag har det gått toppenbra. Resten av veckan har varit åt helvete. Det finns ingen hejd på hur mycket jag kan gå upp och ner på en vecka.

Jag kan ju inte hålla på såhär. Omstart efter omstart. Det har jag ju hållt på med i över 10 år, och det har bara resulterat i otroligt massa extrakilon. Simhallen har jag inte tagit mig iväg till, jag är för trött och har ont i kroppen för att gå ut och gå, jag känner mig jättefet och äcklig och hänger helst inte utanför lägenheten. På den nivån är det just nu.

Finns det NÅGON som vet vad man ska göra åt såna här perioder?
Min lösning på att bli på bättre humör när jag känner mig värdelös är ju som bekant att äta. Och äta lite mer. Gå ner till Ica och köpa skit för flera hundra och äta tills jag är så proppfull så jag inte kan svälja. Då väntar jag fem minuter och hoppas känslan lägger sig så jag kan äta lite mer.

Tar alltså gladeligen emot tips på hur man ska få igång motivationen när saker och ting känns oöverkomliga.

Funderat mer och mer på att ta kontakt med vårdcentralen. Jag vet inte riktigt vad det skulle utmynna i iofs. Folk tittar ju bara på en och undrar varför man inte bara äter lite mindre, då försvinner ju problemet av sig självt. Så har jag uppfattat det när jag försökt påtala att min vikt är ett verkligt problem. "Men, ät inte hela påsen, ta bara en näve chips och ställ tillbaka resten i skafferiet". Ni fattar kanske.

Och så känner man sig lite mer värdelös än vanligt eftersom det verkar vara en självklarhet för alla andra. Något inbyggt i hur vi fungerar. "Ät bara tills du blir mätt". Men hur gör man när kroppen verkar mätt men huvudet säger att du är vrålhungrig?

Äh, det är så jäkla svårt att förklara hur jag sitter ihop. Skevt är det i alla fall.

Just nu känns allt som sagt piss. Men jag får väl göra som på AA, ta en dag i taget.

Fast jag är less på att vara fet nu.

Nä, det är inte alls så sorgligt som det låter. Min semester är slut nu och jag är tillbaka på jobbet, men det är faktiskt riktigt skönt. Jag gillar verkligen mitt jobb och det känns bra att återgå till vardagsrutinerna.

Jag har helt och hållet glömt att väga mig senaste dagarna, men jag antar att det bara är bra. Inte stirra sig blind på siffrorna på vågen. Visst vill och ska jag ner i vikt, men väger jag mig varje dag börjar jag nojja och har man redan en släng av dåligt förhållande till mat kan det genast bli mycket värre. Imorgon tänker jag väga mig igen. Tror dock inte på några större framsteg (om några alls). Inte varit speciellt restriktiv med kollisar. Haft mjölk i kaffet, tagit en banan på jobbet och käkat falukorv. Så det känns ju rätt givet med ett litet plus. Vilket är okej iofs, kroppen tappar ju inte 5 kg på kort tid utan att stanna upp så smått.

Well well.

Nu ska jag fortsätta spendera kvällen med enbart mig själv som sällskap. Spela lite tv-spel och slöglo på dokusåpor. Sambon är ute i skärgården och kommer inte hem förrän imorgon. Men först ska jag ta mig en dusch och prova min nya hårfön (min allra första icke desto mindre).

L8er!